Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Lars Ulvenstam: Li Kan talar under trädet. Ett motiv hos Harry Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LI KAN TALAR UNDER TRÄDET
Trädet som Li Kan sitter lutad mot i den
aforististiska diktsviten står emellertid rotat i
den jordiska myllan. Omgivningen är
angenäm. Stämningen är lugn. Denne Li Kan
påpekar ideligen för vännerna i kretsen ”Den
behagliga skuggans cikador” hur väsentlig
besinningen är. ”Ty när besinningen är borta är
möjligheterna för ett sanningsförhållande
mellan människor också borta.” I en brinnande
skog, under hungersnöd eller tortyr finns ingen
sanning. Bara lögner från skräckslagna eller
på sin höjd disciplin som är ”den falska
besinningens mask”. Översatt till 1945: framför
exekutionsplutonerna, i gaskamrarna och
koncentrationslägren skapas inget
sanningsförhållande. I avsnitt II inskärper han ytterligare
besinningens vikt:
Här under ett träd som skuggar,
övar vi vishet, odlar en sinnets ro och få vyerna belysta
av en självklar sol.
Hur skulle vi öva detta i de förföljdas grotta utan eld,
nedhukade i kölden under droppstenarna?
Li Kan känner människan. Han vet att hon
är ständigt utsatt och förföljd, att hon därför
egentligen saknar all vederhäftighet. Det enda
vi kan göra är att hjälpa fram denna
vederhäftighet så gott det går, att försöka bereda
människan lugn.
Hon lugnas då hon är barn av moderns bröst
och som vuxen av trädets skugga.
I mognadens dal, i den visa tankfulla
sommaren, som Li Kans skrivare Martinson ägnat
”Passads” inledningsdikt, kan människan få
kontakt med ”de självklara tingen”, jorden,
havet och främst solen. Alla våra liknelser, all
vår allvisande visdom ”äro till för att hänvisa
till det självklaras egen lyskraft”. Den
lyskraf-ten översätts till andlig egendom genom den
enkla sinnevärlden. Därför blir Li Kans
livssyn en sinnlig, om man däri inte lägger
biklangen vällustig utan tänker på de känsliga,
förfinade sinnenas värld.
Avfärda inte det mänskliga
med ständiga hänvisningar till det upphöjda.
Det är i sinnenas rike där smärtorna och glädjen bor
som vår värld skall förklaras.
Sanning och rätt har i sinnenas värld en av sina
boningar,
den boningen är vår, och den boningen är rik.
I sjunde avsnittet hänvisar han på nytt till
denna klara känslighet i sinnena, inte det
pösiga frosseriet utan en nakenhetens
förandligade enkelhet.
Äger man bara några få saker
då bör man lättare kunna besjäla dessa.
En måttfull och tolerant livssyn är den Li
Kan förkunnar. Sinnenas vittnesbörd skall inte
föraktas. De är inte bristfälliga, men de har
som allting sitt belastningsmått som inte får
överskridas. Vi människor har brister och vi
har möjligheter och de ”stå i förhållande till
varandra som grodden och marken. Grodden
växer upp till en ek eller till ett strå, beroende
på vilken av möjligheternas väg dess art valt.”
Det är det goda förnuftets vidsynta
levnadskonst: ”ett fritt sinne för mångfalden, jämte
praktiska livsövningar för visdomen”. Och
som den gemensamma lysande nämnaren för
denna mångfald står den rättledande solen, en
vanlig orientalisk symbol men för Martinson
den kosmiska enande formeln, ja mer än så,
hans mystiska urkälla i rent religiös mening,
som inte är långt borta från den glada frid
över allt förstånd, som de gamla mystikerna
kallade ”vilan i Gud”. Under dess lyskraft blir
käbblet om fakta löjligt och ofattbart. Fakta
och sanning är inte detsamma. Sanningen är
en ”tillvarons författning”. ”Sanningen är i
solen, inte i de tillfälliga stormarna.” Det är
klassicistens syn.
Sanningen är den goda viljan att i besinning
vaka och vara.
Käbblet mellan känsla och tanke, mellan den
skräniga glädjen och glädjedödande moralen,
vad är allt detta om inte tom yrsand. Sanning
är det inte. Ty den ligger ”bortom det plock
vi kalla fakta”, den bor i den lekande naturen
och i ”Solen, vår moder”. Solen är den all-
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
