Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ansade ungar och gatans kväsarkvantingar som
spottade på ”storm-göbbarna” och levde bus
på tredje kårens frälsningsmöten.
Men trots att det är ett relativt välpolerat
barns minnen som berättas finns det inte
mycket av den vanliga punsch-söta och tyll-vita
sekelskiftesidyllen i Gustaf Magnussons bok.
Även om barnet hade det skyddande hölje som
en lycklig och kanske också litet småborgerlig
familj kan ge så växte det upp i en frän och
fattig miljö, en miljö som har sin egen stil,
egna lagar och egna glädjeämnen. Och detta
har författaren i stort sett känt och förstått,
han hör inte till dem som går som en främling
på södergatorna. Hans bok hör inte till de
nödvändiga —• men till dem som man trivs med
och har glädje av. Inte bara därför att den
berättar om Söder utan också därför att den
är riktig och mänsklig och författaren på ett
charmerande sätt gjuter minnets purpur över
en gången vardags grå.
Per Anders Fogelström
AMERIKANISERAD
SWEDENBORG
Signe Toksvig: Emanuel Swedenborg.
H. Hagerup. Kpbenhavn 1949.
Dkr. 24: 75.
Signe Toksvig: Emanuel Swedenborg.
Översättning av Daniel Andreae. Natur
och Kultur 1949. 18: —.
Signe Toksvig har tidigare skrivit en mycket
läsbar biografi över H. C. Andersen, i vilken
hon allvarligt bemödade sig att fånga inte bara
människan utan också den historiska
Biedcr-meierstämningen omkring honom. Att hon
ovanpå den blide dansken valt Swedenborg —
som för resten också var en blid man — beror
kanske på något intresse för det sagolika och
äventyrsaktiga. Men resultatet har blivit ett
annat och föga tillfredsställande.
Boken är ursprungligen skriven på engelska
(eller amerikanska) och de tydligen ganska
mångsidiga (men ändå besynnerligt ensidiga)
förstudierna har möjliggjorts genom ett
Gug-genheim-legat. Man kan förmoda att de
huvudsakligen bedrivits i U. S. A., under intim
kontakt med New Church och närstående
kretsar och att det hela är tänkt för amerikansk
och i andra hand för engelsk publik. Emellertid
har också engelska kritiker opponerat sig mot
bokens säregna historiska naivism, t. ex. mot
beskrivningen av London som ”a symphony of
(bad) smells” o. d. Hur olfaktoriskt
Swedenborg än må ha reagerat står det fast att den
verksamhet som bedrevs av ”sumprunkargillet”
vid nuvarande Strömparterren eller i
slaktarhuset på Blasieholmen (gränderna att förtiga)
knappast heller torde ha gjort Stockholm och
Strömmen till ”et tindrende, splvskinnende
under”. Luktkarakteristiken är inte
karakteriserande därför att den kunde ha karakteriserat
alla Europas städer vid denna tid. ”Han havde
ikke taget afgangseksamen fra en polyteknisk
laereanstalt — der var ingen i Sverige — og
dengang var der ingen store
industrivirksom-heder, der kappedes om at sikre sig en begavet
ung ingeniprs og opfinders tjeneste” är ett annat
exempel på meningslöst pladder. Fröken
Toksvig måtte ha känt sig mycket långt bort från
gamla Europa när hon skrev sådant. Värre är
att hon otillräckligt givit de kvasilitterära och
kvasivetenskapliga förutsättningar som
1600-talet gav åt 1700-talsmänniskan Swedenborg.
Hon inskränker sig till några lättfattliga men
utan större inlevelse gjorda bildföljder av
svensk akademisk barock, av Karl XH:s
person etc. Hon uppehåller sig länge och
skadeglatt vid Jesper Svedbergs självgoda
Lefwer-nesbeskrifning men försummar att ge den
storgötiska och ändå fromma bakgrunden till
sådant. Hon gör sig stor möda att sätta
Swedenborg i relation till tidens vetenskap men det
kan inte hjälpas att porträttet i hennes händer
blir något av en Edison -— visserligen med
allongeperuk.
Hela detta begär att servera Swedenborg
som ett fenomen, vilket han förvisso var, men
som ett fenomen utan alltför starka bindningar
till föregångare, fadersarv och samtid, med ett
ord en man som var så enastående att han
rentav blir ett ”modernt” fenomen, ett medium,
resulterar också i att fröken Toksvig — under
många och kringsynta reservationer —■ börjar
”förklara” och utlägga honom med hjälp av
pa-rapsykologi, s. k. psykonsystemteori, vedänta,
hatha-yoga etc., etc., m. a. o. ting som inte har
med Swedenborg att göra. Hon ger härvid
utförliga redogörelser av amerikanska och
engelska rön, dogmer och teorier i dessa saker, som
bitvis är intressanta men när de kopplas
ihop med Swedenborg, ofta gör en rent
grotesk verkan. Hon refererar t. ex. en syn i
vilken Swedenborg, sedan han ätit en alltför riklig
måltid, tyckte sig se ånga eller rök komma ut
ur kroppens porer, sjunka mot golvet och där
förvandlas till en mängd små maskar, och hon
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
