Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
trängande blick. Man kan förmoda att de
utbrott av kollektiv ondska som också hans land
fick känning av under det andra världskriget
har vidgat och fördjupat hans syn på det
underjordiska och demoniska inom människan.
”Tornet” är en kraftfullt genomförd studie i den
skuldkänsla som hotar individen med isolering
och förf rysning. Vid Randolvs bilverkstad växer
den roströda skrothögen, skjuter obönhörligt
i höjden: den får symbolisera det torn av
ångest och skuld som växer i människornas
sinnen (och denna symbol pressar författaren
nästan för hårt). När lillen, Randolvs och hans
hustrus sistkomna barn, i ett ögonblick av
ovarsamhet placeras intill skrothögen, sticker sig på
ett rostigt föremål och dör av blodförgiftning
— vem är skuld därtill? Randolv plågar sig
med bittra sj älvförebråelser, sargas av sin
oförmåga att öppet och oförbehållsamt tala med
den otröstliga hustrun. Också Nils, Randolvs
son, anklagar sig häftigt: han har inte varit
”glad över att lillen lever”, han har betraktat
honom som en ovälkommen. Och syndkänslan
växer inom Nils, den behärskar snart hela
Randolvs hus, skapar misstankar och dolskhet,
isolerar folket där från grannarna. Allt färgas av
denna skuldkänsla, som aggar och fräter:
”Höet pressade på. Nej det var synden. De
unnade inte lillen att få all omtanke. Synden
växte och fick överdrivna former här inne. Vi
dödar honom. Han är död när vi kommer ut
- ??
igen —
Med stor intensitet har Tarjei Vesaas i
”Tornet” utvecklat det mörka temat om
människor, som är innestängda i skuld och synd.
Hans språk är av kärv, korthuggen kraft men
ändå förmår det återge alla nyanserna i det
själsliga förloppet. Det kan inte ha varit någon
lätt sak att tolka och överföra detta nynorska
språk till svenskan. Både Gustav Sandgren, som
översatt ”Det stora spelet”, och Cilla Johnson,
som haft den än svårare uppgiften att översätta
”Tomet”, förtjänar lovord för det sätt varpå
de löst sitt värv. Johannes Edfelt
ROMANTIK
Frances Winwar: Hjärtats liv, en bok om
George Sand. Översättning av Ann
Bouleau. Tiden 1949. 14: 50.
George Sands komplicerade personlighet och
skiftesrika levnad har lockat den amerikanska
författarinnan Frances Winwar till en
under
hållande och läsvärd biografi, som nu klätts
i (tyvärr ganska torftig) svensk språkdräkt.
Med sina etthundratolv volymer är George
Sand en av den franska romantikens mest
framträdande gestalter. Böcker som ”Indiana”,
”Valentine” och ”Lélia” blev inte bara
publikfavoriter utan påverkade hela den romantiska
strömningens utveckling, och detsamma gäller
ännu om de sista årens produktion:
”Made-moiselle La Quentine”, ”La Mare au Diable”
och ”Frangois le Champi”.
George Sand möttes från första början av
erkännande från århundradets stora litterära
orakel, Sainte-Beuve, och nästan samtliga
betydande författare i tiden hyllade hennes geni.
Flaubert skrev sitt kanske finaste mästerverk,
”Un coeur simple”, som en tribut till George
Sand på hennes manér.
Kanske har Frances Winwar alltför
lättvindigt glidit över skuggsidorna i samtidens
bedömande av George Sands författarskap; så
t. ex. nämner hon ingenstädes Baudelaires
ytterst negativa inställning till Sand. Även om
exempelvis Sainte-Beauve då var en mycket
mer betydande storhet än Baudelaire, så har
ju den senares kritikerverksamhet visat sig äga
ett anmärkningsvärt bestånd för eftervärlden.
George Sands författarskap enbart skulle väl
numera knappast räcka för att i någon högre
grad fängsla intresset kring hennes person. Det
är denna person som sådan som fascinerar och
väcker stridiga känslor än i dag, liksom den
gjorde det på sin tid. Hennes personlighet är
också ytterligt sammansatt. Å ena sidan finner
man hos henne egenskaper som en sällsynt
vänfasthet, en generös hjälpsamhet även där hon
skördade föga erkänsla, en okuvlig idealism
som inte bara kom till uttryck i hennes
omfattande sociala och politiska författarskap utan
även gång på gång visade sig i hennes öppna
och orädda ställningstagande för personer som
av olika skäl fått allmänna opinionen emot sig.
Ä andra sidan finner man en påfallande
erotisk vidlyftighet som emellertid inte är så
lätt att definiera. Som lättsinne helt enkelt kan
den säkert inte rubriceras; man möter
åtskilliga gånger i kretsen kring George Sand det
omdömet om henne, att hon var ”outhärdligt
anständig”, ja t. o. m. ”pryd”. Ändå gjorde
hon aldrig något försök att dölja sina erotiska
förbindelser; hennes behov av ”förtrogna”
tycks ha varit lika konstant och lika tvingande
som behovet av älskare. Länge var det
Sainte-Beuve som trots sina unga år fick spela den
förtrognes roll, och han gjorde det med ett
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
