Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
slags tantig förståndighet, väl på sin vakt att
icke själv låta sig snärjas. — För koketteri var
George Sand likaledes främmande. Hon gällde
för att vara utpräglat tystlåten och
tillbakadragen i sitt sätt. Vad som måtte ha verkat så
ödesdigert tilldragande på hennes många
”offer” — man minns Jules Sandeaus
vemodiga uttryck: ”Cette femme est un cimetiére!”
— var hennes monumentala modersinstinkt,
vilken i förening med en sinnlighet, som trots
allt inte tycks ha varit särskilt stark, måtte ha
verkat ganska oemotståndligt. Nästan alla
hennes älskare — Musset, Chopin och åtskilliga
andra — var veka män, yngre än hon själv,
och i dessa förbindelser var hon alltid den
dominerande. Även i hennes livs stora
passions-drama, förhållandet till Musset, var det trots
allt hans beroende av henne som var starkast.
Denne man, som var bokstavligen besatt av
svartsjukans demon, var trots allt mera
svartsjuk på sin älskarinnas arbete än på hennes
tidigare älskare. Samma drama upprepas gång
på gång. Och man vågar nog påstå att George
Sands största lidelse var den kärlek hon hyste
för sin son Maurice.
Frances Winwars bok ger belägg för att
George Sand inte mist något av sin förmåga
att fascinera. Hennes personlighet har överlevt
hennes verk; hon är själv en större roman än
någon av dem hon skrivit.
Gunnel Vallquist
PÅ FLYKT TILL
FRIHETEN
Alex Comfort : Hitom ingenting. Översättning
av Olov Jonason. Ljus 1949. 10:—.
Alex Comfort — läkare, essayist, lyriker och
romanförfattare — är en av de intressantaste
profilerna i den yngsta engelska litteraturen.
Hans roman ”On this side nothing” föreligger
på svenska under titeln ”Hitom ingenting”.
Den har förutom övriga goda kvalifikationer
speciellt intresse som relief åt de teser han
lägger fram i sin nyligen översatta studie
”Romanen och vår tid”, som Sivar Arnér ingående
refererade i oktobernumret av denna tidskrift.
Att här åter dra upp C omforts synpunkter på
romanförfattandet vore därför meningslöst;
nog sagt att han troget men på det hela
odogmatiskt omsätter sina idéer i praktiken.
För att ta till en av de sämre glosorna ur
den politiska debatten skulle man kunna säga
att ”Hitom ingenting” är skriven av en
”halvkommunist” om en ”halvkommunist”. Samt
tillägga att den ger belägg för att det just är
”halvkommunisterna” som inser sitt ansvar när
det gäller att ta ställning. Comfort snuddar själv
vid det i ”Romanen och vår tid”:
Den författare, som skriver under ansvar, för honom
är alla nakna och han själv naken. — — — Med
ansvar menar jag vägran att eftersätta det
grundläggande begreppet om ett människovärde för
ovidkommande faktorer såsom seger, demokrati, nationen,
partiet, civillistan eller biblioteken.
Det är den ena av de förutsättningar från
vilka Comfort utgått i ”Hitom ingenting”. Den
andra — närliggande — är hans deklaration
att han är romantiker och de praktiska
slutsatser han därav drar: ”För mig följer med
romantiken en övertygelse att mänskligheten,
som under tidernas lopp tillägnat sig ett
självständigt tänkande, oavbrutet råkar i konflikt
med det omgivande universum — en konflikt,
i kraft av den mänskliga självbevarelsedriften,
med döden och med den avart av människa
som tagit parti för döden mot människan:
Maktens förespråkare”.
Det är denna ”anarko-humanism” — som
Comfort uttrycker det — som är Szmul
Wein-stocks handlingsnorm i ”Hitom ingenting”.
Szmul är jude, en av dessa det andra
världskrigets vinddrivna för vilka det förflutna
förlorat sin mening och framtiden sitt hopp. Han
åsidosätter en chans att fly till Amerika och
återvänder i stället till sin fädernestad i
Nordafrika under förevändningen att han vill
uppsöka sin familj. I själva verket drivs han av
någon slags dunkel skuldkänsla gentemot dem
som mist sina liv i gaskamrarna; tryggheten är
inte till för honom, endast under flykten och
i den jagades roll tror han sig kunna leva.
När han återvänder är det därför främst
osäkerheten han söker, staden ligger i italienska
Nordafrika och lever under hotet av de tyska
bundsförvanterna, som befinner sig på reträtt
undan engelsmännen. Dagen efter Szmuls
ankomst föser också polisen på tyskarnas order
ihop alla judar i den judiska stadsdelen och
gör den till ghetto. All förbindelse med
yttervärlden skärs av, telefon och lyse, så
småningom också vattnet. De ansvarskännande gör
krampaktiga försök att organisera livet i
ghettot, att fördela livsmedlen och ta hand om
de judiska bönderna som ryckts från sina
åkerfält och utan att begripa vad det hela rör sig
om inspärrats i denna främmande tillvaro. Men
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
