Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
innerst inne vet alla att organisationer och
kommittéer egentligen inte nyttar, deras chanser
att överleva beror helt på tyskarnas godtycke.
Just när nerverna spänts till bristningsgränsen
och massan av flyktingar börjat plundra
butikerna och livsmedelslagren, kommer
räddningen — och katastrofen.
Engelsmännen invaderar staden men misstar
ghettot för ett ammunitionsupplag och bombar
det. De överlevande tas om hand och interneras
på oviss tid i ett läger, de är visserligen räddade
men berövade ägodelar och existensmöjligheter
är de på nytt utlämnade åt maktens
representanter ■—• judarnas eviga lott. Denna gång är
det den engelska militärbyråkratin med dess
paniska förskräckelse för tyska spioner och
kommunister som utövar trycket. Efter att ha
blivit oskyldigt inblandad i mordet på en tysk
desertör, härdar Szmul inte ut längre utan flyr,
likgiltigt vart.
Vad Comfort velat åstadkomma med den
yttre handlingen är en bild i miniatyr av kriget
sett genom individens och framför allt då den
judiske individens ögon. Om resultatet kanske
inte alltid blivit helt lyckat beror det på att
typgalleriet blivit för schematiserat, lite för lätt
att känna igen. Där är t. ex. Franzetti, den
italienske guvernören, kultiverad konstsamlare
och musikälskare, som undertecknar
dödsdomen över en av sina judiska konstnärsvänner
för att rädda sitt eget skinn — den evige
Pilatus. Eller Aldo, polisofficeren, den evige
spårhunden som i varje människa ser en potentiell
brottsling, och som är nöjd bara han får jaga,
likgiltigt i vems tjänst.
Den ende verkligt levande i denna rad av
handlingsmönster och attityder är Szmul. Han
är anarkisten för vilken varje form av
samhällsliv är en cynisk svindel och som i protesten
ser den enda möjliga formen att leva. Därför
kan han inte heller acceptera sionismen även
om han erkänner dess berättigande: ”Om jag
reste (till Palestina) skulle jag bidra till den
uppfattningen att friheten är något nationellt.
Några av oss måste resa, men några verkliga
judar måste också stanna. För att göra alla dem
som nu låter sig svindlas till judar.” Ännu när
han återvänder till Nordafrika och ghettot tror
han på kamratskapet mellan de ensamma och
utstötta. Men fångenskapen lär honom att
individens frihet i ensamheten är något
nödvändigare än bara en protesthandling, den är hans
enda möjlighet att överleva, att acceptera sig
själv som utstött, som jude: ”Huvudsaken är
nämligen att man i världen utanför ghettot,
antingen man är jude eller ej, alltid är ensam,
allra mest ensam i en stad eller i en folkmassa,
men ensam också ute på landet och bland
vänner, ensam och med samma känsla av vilsenhet
som ett bi måste erfara när det inte hittar
vägen till kupan”. Därför beger han sig åter
ut på sin eviga flykt, endast i den kan han leva
upp till sin frihet och sitt människovärde.
”Hitom ingenting” är en aktuell och oroande
bok, stimulerande just genom att den inte bara
anklagar utan också söker anvisa möjligheter.
Det är ett friskhetssymptom att det finns
diktare med Comforts frihetslidelse och oförmåga
att låta sig duperas. — Olov Jonasons
översättning gör full rättvisa åt Comforts intensiva
och säkerligen ganska svårtolkade språk.
Jan Stiernstedt
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
