- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIX. 1950 /
76

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Ilmar Laaban: För falskare och forskare kring Rimbaud - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTISER

avslöjade sin inkompetens på själva sitt
specialområde. Båda två hade nämligen dittills uppträtt som
specialister på surrealistisk och försurrealistisk
litteratur, Saillet närmast på Jarry och Nadeau på Sade
(han är också författare till en ”Surrealismens
historia”, användbar som antologi och i någon mån som
uppslagsverk, men i övrigt medelmåttig). Särskilt
pinsam ter sig i detta sammanhang Nadeaus recension
av den kända kvinnliga kritikern Claude-Edmonde
Magnys Rimbaudmonografi längst nere på samma
historiska kultursida, där han mycket von oben
fastslår hennes ”lysande okunnighet om ämnet”. Under
den senaste tiden hade både Nadeau och Saillet stått
i skarp motsättning till Breton. Så hade Saillet bl.a.
sökt agera en j arrysk personlighetsklyvning genom
att först under en pseudonym höja Bretons ”Ode till
Fourier” till skyarna och sedan på samma tidskrifts
spalter under sitt rätta namn sabla ner det. För
Breton innebar denna historia alltså även en personlig
seger över två av hans många belackare. En del sparkar
som han i ”Flagrant délit” utdelar åt sina golvade
motståndare förefaller kanske väl onödiga, men har
Breton någonsin skrätt orden, då han väl råkat i sin
”heliga vrede”?

Några sidor i boken är ägnade åt rimbaudforskaren
Bouillane de Lacostes upptäckt att ”En tid i helvetet”
inte är skriven efter prosadikterna i ”Les
Hlumina-tions” som man hittills trott utan före dem — ett rön
som pastischörerna redan räknat med vid
uppläggningen av sitt arbete. Härmed kullkastas
uppfattningen om att de desillusionerade tongångarna i ”En
tid i helvetet” innebar hans siarambitioners definitiva
sammanstörtande och hans farväl till poesin (på denna
uppfattning bygger också Gunnar Ekelöfs kända
Rim

baud-essä, som inleder hans översättning av denna
dikt i ”Karavan” och som han tar till förevändning för
en uppgörelse med sin egen siarteori). De ter sig nu
i stället som en sista tvekan innan det stora, det
yttersta språnget, vilket de sista sidorna i dikten redan
bebådar. Visserligen skulle Rimbaud sedan en dag,
tystna, då hans situation i tid och rum inte tillät honom
att fortsätta längre och eftersom att göra halt var
otänkbart för honom, men ingenting tyder på att han
gjort det i ånger över krossade illusioner. För resten
har den gamla uppfattningens förfäktare aldrig varit i
stånd att i dess ram inpassa Rimbauds bevisligt sista
dikt ”Réve”, som de utan framgång ansträngt sig att
förklara för apokryfisk. Det är denna tyngdlöst yrande,
sublimt burleska dikt som är hans testamente —
gäckande och oändligt mångtydigt där det svävar som
en i alla färger skimrande luftballong högt ovanför
gränsstaketet till det absurda:

Man är hungrig i kasernrummet. —
Det är sant___

Emanationer, explosioner,
Ett geni: Jag är gruéren!
Lefebvre: Keller!

Geniet: Jag är brien!

Soldaterna skär upp sitt bröd:

”Sånt är livet!”

Geniet: Jag är roqueforten!

— De’ här blir vår död ...

— Jag är gruéren

och brien ... osv ...

VALS

Vi har förts samman, Lefebvre och jag...osv...!

Ilmar Laaban

NOTISER

Nobelpriskandidater

Bland de namn som föreslås för årets litterära
Nobelpris i vår enquéte torde de flesta vara så kända att de
inte behöver närmare presentation. Ett och annat torde
dock vara mindre välbekant för BLM:s läsare och vi
meddelar därför några korta uppgifter:

De båda italienarna Vincenzo Cardarelli och
Giu-seppe Uncaretti är ungefär jämnåriga, födda 1887,
resp. 1888. De har samarbetat, bl.a. i tidskriften La
Ronda, där de fört sin kamp mot den italienska
futu-rismen och förordat en återgång till mer klassiska
litterära ideal. Ungaretti är främst känd som lyriker,
han skriver en formsträng, bitter centrallyrik och kan
räknas bland förkämparna för ”den rena poesien”.
Cardarelli är likaledes lyriker med stränga formkrav,
men är också känd som essayist i Leopardis anda.

Saint-John Perse vars egentliga namn är Alexis
Saint-Léger Léger, är fransman, uppväxt i Västindien,
till yrket diplomat. Hans produktion består av några
tunna volymer prosadikter, som satt stora spår i
samtidens diktning och bl.a. intresserat T. S. Eliot. En
närmare presentation finner man i Artur Lundkvists
essaysamling ”Ikarus flykt”, där även en tolkning av
Perses mest kända dikt ”Anabase”, ingår.

Av de två föreslagna latinamerikanerna är Gilberto
Freyre som framgår av Sr Bandeiras lilla
presentation, brasilianare och en av sin kontinents mest
framstående sociologer. Till hans teorier hör bl. a. den att

spanjorer och portugiser, som slog sig ner i Amerika^
blev helt nya människor, varför latinamerikanerna
måste räknas som helt nya raser. Han är född 1900.
Alfonso Reyes är en av Mexikos mest kända
författare, lyriker och essayist, född 1889 och långa tider
bosatt i Europa.

Bibliofila presenter

Bruket att ge bort små prydliga trycksaker har
hållit i sig i den svenska förlagsvärlden även denna jul.
Ur den bunt vackra tryck som hamnat på BLM:s bord
kan nämnas följande:

Georg Christoph Lichtenbergs beska och roande
”Aforismer” i urval och översättning av Bengt
Holm-qvist och med många teckningar av Mark Sylwan.
Förmodligen den mest påkostade julgåvan, utgiven av
Tidens Förlag, tryckt hos dess tryckeri med typografi
av Valter Falk, i 3 500 exemplar, vartill kommer en
mindre försäljningsupplaga, som kostar 10 kronor.

Ett annat 1700-talsbidrag i buketten är ”Satyriskt
betänkande angående bokmängden”, förmodligen
författat av Pehr Rudin. Dess synnerligen aktuella
synpunkter har förmedlats till den svenska
bokhandelsvärlden av Bokklubben Svalan, som i vackert skick
utgivit skriften i 650 exemplar, tryckta hos Albert
Bonnier. Typografi: Iwan Fischerström. Teckningar:
Lennart Andrée.

Marcus Aurelius’ ”Självbetraktelser” har i ett litet

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1950/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free