Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - John Karlzén: Kvartett. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN KARLZÉN
— Visserligen ...
— Han hade väl fyllt tretti?
— Ja, det hade han. Men det är ändå
skillnad.
— Hur så?
— Han tog i alla fall sin licentiatexamen.
— Och fick stora skulder.
Prostinnan suckade:
— Ja, tyvärr. Och sådant blir man inte kvitt
i brådrasket.
Ellen tittade ut genom fönstret. Ett äpple
föll från ett av astrakanträden. Snart var det
höst, på allvar. Hösten var bra, det var den
nog, men människornas höst var inte så bra.
Morgonmålet började på minuten åtta. Det
förekom gröt, ägg, rostat bröd, marmelad,
kaffe. Man åt ett äpple efteråt. Det var en
stabil första måltid; och snäll, frisk, närande.
Man talade stillsamt om morgonbönen i radion.
Prosten hade just hört den. Det var en bra
morgonbön, fin och sansad och full av såväl
känsla som tanke. Och han kom att erinra sig
andra morgonböner. De hade vanligtvis varit
fina och sansade, fulla av såväl känsla som
tanke. Sen var det ju vår trädgård. Den skänkte
äkta tillfredsställelse. Man blev ödmjuk och
stillfärdig av att arbeta där. Man skulle gräva,
rensa och skörda. Tänk bara på kineserna! Så
kloka! Och ändå var det bara några stycken
av dem som var lutheraner! Och nu började
de tyvärr intressera sig för kommunismen.
Ett röstdjupt, nymornat sorl-mummel som
sög sig in i huvudet och spred sig till hela
kroppen, gjorde den förlamad, så att man
knappt kunde sträcka sig efter en skiva bröd,
tänkte Ellen. Man (—hon, Ellen) ville
dräm-ma tallriken i bordet och upphäva tjut. Men
sådant var inte brukligt i den gamla
prostgården. Lugnet här sprang inte fram ur
disciplin, fasthet eller något sådant, det var bara
slöhet och slentrian. Det stora, vadderade
rummet lade sig som en våt madrass över henne.
Hon sträckte på sig så att lederna knakade,
tände under stora åthävor en cigarrett med en
ilsket raspande tändsticka, slängde benen långt
ifrån sig. Men ingen uttalade sitt ogillande mot
hennes beteende. De satt där tysta.
Och denne pastor: jämn, oberörd. Ja, Herre
Gud! Vem stod ut med allt detta!
Innan hon lade händerna på ratten tackade
hon ja till en pastill; hon pillade ut den ur
asken som han höll fram mot henne. Hans
uppsyn, inte just någon bjudarmin: sorgsen,
tankfull, men i ett blänk trodde hon sig
upptäcka något slags skimrande spel i ögonen.
De gjorde god fart på den jämna vägen.
Det vita bandet ormade sig genom mörk
barrskog. Men den var timmer, eller bråte, eller
ingenting för henne. Förr i tiden hade hon sett
sådant med de rätta ögonen.
— Kör inte pastorn bil? undrade hon, inte
därför att hon hade någon direkt lust att prata,
men hon ville slå hål på tystnaden. Det var
som om han hade velat komma henne nära
genom den. Åtminstone kände hon det så.
-—• Nej, jag kör inte bil, sade han på sitt
nästan torra sätt. Jag tänkte vänta tills jag får
råd att skaffa mig en. Men en god vän har
sagt mig att en bil blir lika dyr i drift som
hyran för en stor våning. Det är ju rätt
förvånande.
Han hade något svävande i rösten, något
som kunde vara ironi. Eller var det något slags
förebråelse? I så fall: varför? Fanns här mer
av de dödas ben än hon i förstone hade trott?
Hon vred blicken åt sidan men mötte en
prästerligt allvarlig profil. Eller tycke av Darwin,
kom det för henne. Men något av kritik,
missnöje eller dylikt låg det i luften. Hennes
afrikanska instinkt (som hon brukade kalla sin
lätthet att vädra sig till saker och ting) sade
henne det.
— Det måste väl kännas egendomligt att
med en gång ha hamnat här ute på landet?
sade han. Efter ett intressant liv i storstaden,
menar jag.
•—-Jag förstår hur pastorn menar. Det är
klart att det känns just egendomligt. Och för
pastorn själv då? Känns det inte —
egendom
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
