Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - John Karlzén: Kvartett. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVARTETT
ligt att ha hamnat här ? Efter intressanta studier
i Lund.
Pikar gick förbi honom, det förstod hon
med ens.
— Nja, man har sitt arbete. Och det spelar
inte så stor roll var man är ...
— Varför det?
•— Man kan inte fly från sig själv.
Nondescript, det är ordet. (Termen dök upp
ur någon engelsk detektivroman som han hade
läst någon kväll före insomnandet.) Men det var
en lättvindlig etikett. Man hade kunnat gissa på
målarinna (en andra klassens). Kanske
hemmafru, gift med något assessorsaktigt. Men det
var en lek av fantasin. Det sade ju ingenting.
Hon var en obestämbar person än så länge.
Hon var väl olycklig, man förstod det på
hennes aggressiva hållning. Ett par konkreta
detaljer hade han hunnit märka: hon liksom bet
av ett infall, så som man kan tänkas bita av
en rädisa eller en pralin, orden liksom fastnade
eller drog sig tillbaka ner i halsen, och då
tindrade det till i hennes ögon. Hade hon varit
efterlyst kunde han ha talat om för polisen
att hon hade mörkt, glänsande, förmodligen
mjukt hår, stor underläpp och smala, kisande
ögon. Men i nästa ögonblick tänkte han på en
poet som hade skrivit något vackert om
landsvägen, om vandrandet.
Hon parkerade bilen på Torget nära Hotellet,
och de kom överens om att träffas där efter
någon timme. Och han gick raka vägen till
en skräddare för att få sig en kostym, hon till
posten för att hämta sitt paket. Därpå gick
han till bokhandeln, hon till en trikåaffär.
När han kom ut ur bokhandeln stod han
kvar på gångbanan och tvekade en kort stund.
Portföljen hängde tunn och slapp vid hans
sida: det låg bara en flaska bläck i den. Klockan
var tio — han kunde se de svarta visarna på
kyrktornets klocka — och de skulle träffas halv
elva. Egentligen borde man göra sådana där
inköp per post, låta goda vänner sköta saken.
Man kan aldrig veta, man är nykomling, folk
pratar så lätt. Men — ja så blev det kväll, och
där satt man. Långt där ute i stillheten måste
man sitta, drömma i månsken, fundera hit och
dit över ett kanske förfelat liv, dansa runt i
de gamla spåren. Och i bottenvåningen
snarkade de gamla, som hade bärgat sina segel.
Ack ja. Och små änglar gick på vakt.
Han sköt fram bröstet, höjde hakan något
och gick med långa kliv gatan fram.
— Precis som på julafton, sade hon med ett
litet skratt och knuffade in alla sina paket i
bilen. Hon hade en hel kasse fylld med
socker-dricksflaskor. Det är sockerdricka, förklarade
hon.
— Det är inte så dumt med sockerdricka,
menade han.
—- Jag är så barnsligt förtjust i det.
— Ja, det kan vara ganska gott.
— Jag gillar det.
— Det är inte alls så dumt. Hallonsaft kan
också vara bra, ansåg han och sköt in sin
portfölj i bilen, ställde den försiktigt i baksätet.
Hon kunde se att den var ganska tung.
Men nu trodde hon sig veta mer, och det
gjorde henne talför och glättig. Prostinnan
hade skrivit: ”Och vi har fått hit hjälp åt
pappa, som ju börjar bli gammal. En fin och
allvarlig man tycks han vara.” Det var ju sant.
Men så vitt hon nu kunde förstå var det bara
en del av sanningen.
Mellan nio och tio varje kväll förvandlades
huset till spökhus. Det gick i dörrar, man hörde
hasande steg, det knäppte i trapporna,
knir-kade i golvplankorna och gnällde i
gångjärnen. Men förklaringen var enkel: prosten och
hans prostinna hade många ärenden att uträtta
sedan de hade sagt god natt. De kom att tänka
på så mycket, de skulle övertyga sig om det
ena och det andra. Först vid halvelvatiden blev
det lugnt i huset.
Pastorn trodde sig också veta mer nu än
han hade vetat förut. Hennes postpaket kunde
tänkas vara avsett för att komplettera kassens
innehåll. Men det var ju inte så säkert. Hon
hade dragit sig tillbaka till sitt rum så snart
kvällsdisken var undanstökad, redan vid
åtta
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
