Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Örjan Lindberger: Modern anglosaxisk litteraturkritik. 2. Amerikansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRJAN LINDBERGER
känslorna, gemensamma impulser för
handlandet och gemensamma begrepp för tänkandet.
”1 primitiva samhällen är dessa funktioner
nästan identiska: de emotionella övertonerna
i stammens idiom stimulerar de slag av
beteende tack vare vilka stammen arbetar och
överlever. ––––Genom en sådan identitet av
språkets gemenskaps- och handlings-aspekter
utgör vokabulären för handlande, tänkande och
kännande en enhet.” I vår moderna civilisation
har däremot vetenskapen strävat att frambringa
en renodling av tankefunktionen genom en
neutral vokabulär. Men detta är ett specialfall,
menar Burke. Språket är i grunden inte neutralt.
Ett folks spontana språk är laddat med
omdömen. Det är intensivt moraliskt —
benämningarna på företeelser innehåller emotionella
övertoner som ger anvisningar för hur man
skall bete sig mot dessa företeelser. På detta
sätt innehåller språket alltid ”poesi”.
Med ett dylikt betraktelsesätt kommer
kommunikationsproblemet inom poesin i ett nytt
läge. På ett sätt upphör det att existera.
Förhållandet har med stöd hos ungefär samma
forskare som Burke utgår från framhållits av
Torgny T. Segerstedt i ”Ordens makt” (1944)
— i förbigående sagt mig veterligen det enda
svenska arbete som från moderna
utgångspunkter diskuterar språkets funktioner.
Segerstedt skriver: ”Från den ståndpunkt vi
representera är det egentligen inte något problem
hur människorna kunna komma i kontakt med
varandra, vilket det j u alltid måste bli om man
låter ordet representera eller symbolisera en
tanke, som individuellt födes hos varje
människa. För oss är den konkreta, allmänna
situation, som orden representera eller symbolisera,
socialt betingad, och ordens tillhörighet till
situationen i fråga är även den socialt
betingad. –––-Det är–––— normsystemet,
som gör orden till samfärdsmedel.”
Att poesi kan meddela känslor är alltså för
Burke, liksom för Segerstedt, inget problem.
På grund av att språket är bundet till det sociala
normsystemet meddelar det också
handlings-impulser. Detta sker även i diktverket, ett
för
hållande som Burke mycket starkt betonar. Dikt
är för honom ”symbolic action”.
Ett konkret exempel på Burkes sätt att
resonera, som också visar hans sinne för
humor, har man i följande rader: ”Förfinade
kritiker, av typen Matthew Arnold, antog att
en utsökt smak var förbehållen de ’bättre’
samhällsklasserna ––––-Men om vi är i stånd
att föreställa oss Matthew Arnold hängande
vid gathörnet med gänget från slumkvarteret,
upptäcker vi strax hur omdömeslps han skulle
visa sig. Allting skulle bli opassande: både vad
han sade och det sätt på vilket han sade det.
Tänk på hur grova hans föreställningar skulle
vara i fråga om de rätta ederna, det korrekta
sättet att göra kommentarer om förbigående
kvinnor, spottandets etikett. Avslöjar inte just
hans råhet i dessa avseenden närvaron av en
moral, en djupt känd och fromt iakttagen
känsla för det passande hos dessa män, vilken
han skulle kränka våldsamt? Se på dem
■—-och lägg märke till med vilket allvar, vilken
innerlighet, dessa gatans Matthew Arnolds
handlar för att i varje ögonblick bevisa sig
vara sanna medlemmar av sin kult. Vulgaritet
är from.” Den sociala normen utkristalliserar
sig i en kult. Överträdelser av normen
resulterar enligt Burke också i kulter —
försonings-ritualer med vilka överträdaren söker
rättfärdiga sig. Hos författare är det mycket ofta fråga
om denna senare typ. Det som man vanligen
kallar stil är en återspegling av den i kulten
manifesterade fromheten.
Burke använder här ordet ”fromhet” i en
utöver det vanliga utsträckt betydelse. Denna
användning, liksom hela den nyss citerade
passagen, utgör prov på ett för hela hans
framställningssätt karakteristiskt grepp, som han
kallar ”perspective by incongruity”.
Burke hämtar, förutom från religionens
område, med förkärlek dylika ”kardinaltermer”
(”pivotal terms”) från den moderna
kapitalismens ordförråd, vilket det skulle vara ”kulturell
vandalism” att lämna outnyttjat. Allmänt
gängse symboler betecknas t. ex. som ”andligt
mynt”. Hans nästa verk, ”Attitudes toward
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
