Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Lechard Johannesson: En modern diktares verklighetsupplevelse. Karl Vennbergs ”Fiskefärd”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MODERN DIKTARES VERKLI GHETSUPPLEVEL S E
Den sammanfattande syntesen, brobygget
mellan den totala isoleringen och det totala
uppgåendet eller försvinnandet, gemenskapen
som är ensamhetens besegrare och samtidigt
utslocknandets eller uppgåendets, ger
författaren i den oöverträffliga dikten ”När du i detta
mörker”. Denna dikt har fulländningens
harmoniska linjespel. Den poetiska formen,
bildvalets pregnans och tankens djup
sammansmälter här till en enhet. Det är en av svensk
poesis skönaste skapelser.
Dikten utgår från mörkret ”som håller elden
fången”, från ”mötena med livets sju
gestalter”, från ”vägarna som aldrig blev till väg”,
från ”fönstren som slogs upp utan att någonsin
ljus föll över ditt ansikte”. Att minnas detta
är att förtvivla, och att leva är ”att minnas med
förtvivlan”.
Men mörkret och kvävningen och de
plågsamma minnena av livet och de vägar som man
aldrig vandrat är icke allt.
— Kanske finns det,
säger sägnen,
kanske finns det ändå,
skymt för ängslans alla blickar,
liv som öppnar sig som vattenvidder
liv som är av eld men ej förbrinner.
Kanske finns det sötma dold i hungerns,
vredens, ormens, bitterhetens örter,
kanske finns det ljus som flyger lägre,
land där mörkrets tunga vingar orkar lyfta.
Och så övervinnes till sist uppgåendets,
utslocknandets plåga, personligupplösningen, i
det personliga mötet med Någon — icke ett
obestämt Något, en Allnatur.
Den sista strofen i denna dikt måste anföras.
Och den skall heller inte bli föremål för någon
tolkning, någon utläggning. Den innehåller
sammanfattningen av det som den ärliga
tanken, det ärliga sökandet, det plågsamma
upplevandet av livets eländighet, till sist nått fram
till, det bärande fundamentet för människans
livstro — trots allt.
— Kanske finns det,
nära Någon som är saktmods ande
skymningslandets ande,
hand som leder
röst som viskar stillhet när vi går att sova
i föderskornas gård, i en evig moders rike.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
