Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Alfred Kazin: Brev från New York. Översättning av Torsten Blomkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
BREV FRÅN NEW YORK
Den intressantaste nya roman jag på senare
tid har läst är ”The Sheltering Sky” av Paul
Bowles (New Directions), en berättelse om två
unga amerikanska turister som planlöst reser
omkring i Nordafrika efter kriget. Det är ingen
behaglig bok; den skildrar den fortskridande
förlamning av mänsklig förståelse som det
tjugonde århundradets människa tycks föra
med sig vart hon än kommer och mekaniskt
identifierar med sin omgivning, som vore
hennes egen likgiltighet en mer naturlig sak än
naturen själv. Men det är en absolut ärlig bok
och liksom i så många andra samtidsromaner
är det just ärligheten som gör den verkligt
intressant: författaren har visserligen ingen
skapande vision att skildra men i stället något
intensivt sj älvupplevt; och fram till det mindre
lyckade slutet präglas romanen av ett slags
plågsam sannfärdighet. Den är värd att skriva
om, därför att jag inte kan påminna mig någon
annan nyutkommen roman som så obevekligt,
genom själva torrheten i sin allmänna ton och
sina centrala beskrivningar av det afrikanska
landskapet, förmedlar den torka i människans
hjärta, den säregna narcissistiska ensamhet
som i allt högre grad blir de amerikanska
intellektuellas börda i en värld de inte kan
förklara.
Amerikaner utomlands är ett välbekant tema
i vår tragiska litteratur, för vi är allmänt
erkända som ett rotlöst folk, vi tillhör de fåtaliga
som nuförtiden har råd att flacka omkring i
världen för nöjes skull och är i vida högre
grad än engelsmännen under deras imperiums
storhetstid speciellt ett folk som behöver
komma underfund med sitt öde i främmande
land. Av yttre skäl har ”The Sheltering Sky”
(titeln är hämtad från Valéry) jämförts med
Hemingways ”The Sun Also Rises” och t. o. m.
E. M. Forsters ”A Passage to India”. Men hos
Hemingways en smula hysteriska
landsflyktingar fanns det alltjämt kvar en känsla av
upprördhet, av medveten, bitter protest mot:
deras egen nihilism efter första världskriget.
Den avmätta, knappa, sensuella skönheten hos
Hemingways prosa fäste uppmärksamheten på
den större värld hans personer kände sig
utestängda från, och man förnam också hos
He-mingway en medfödd och sympatisk,
romantisk naturkänsla som han puritanskt hade
stål-satt sig mot. Och i Forsters vackra roman —
som vi nu inser egentligen är en elegi över
imperiemytens död — upptäckte engelsmännen
ödmjukhet och förståelse med hjälp av dem
som de hade besegrat; endast genom att resa
utomlands, till den mest avlägsna delen av
”sitt” imperium, kunde de nå fram till den
djupare fostran i ödmjukhet som England
självt hade utestängt dem från.
För det unga amerikanska paret Port och
Kit Moresby i ”The Sheltering Sky” är
Nordafrika helt enkelt den fashionabla men grymt
ödsliga plats dit man förflyttar sin inre
ödslighet. De är inte förbittrade på världen, som
Hemingways personer var, eller upprörda av
sin egen förståelses begränsning, som Forsters
engelsmän; de är helt enkelt känslolösa,
upptagna av sina fysiska krämpor, utan att ens ha
lustens glädje (mannen är impotent i
förhållande till sin fru) eller vara medvetna om vad
de har blivit berövade. Lika gärna i Nordafrika
som någon annanstans, menar de tydligen.
Eftersom alltför många unga amerikaner var
där under kriget för att någon skall vilja resa
dit nu, har det den perversa nyhetens behag.
Eftersom de ingenting har att göra utom att
samla på nya ”förnimmelser” (mannen är en
misslyckad författare men har varit det så länge
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
