Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Alfred Kazin: Brev från New York. Översättning av Torsten Blomkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN NEW YORK
att han inte längre medvetet känner sig bitter),
kan de lika gärna samla på dem här. Själva
kriget nämns knappt i boken, utom när det får
skulden för hotellens bristfälliga skick; inte
heller kan man säga att kriget hade någon
större verkan på de unga människorna själva.
Det bara rann igenom dem; det var en mystisk
sjukdom i ett samhälle som de endast står i
kontakt med genom pass och pengar i väskorna.
Ja, kriget var ganska likt Afrika självt — ett
väldigt, outgrundligt faktum i människans
medvetande, på det hela taget rätt besvärligt
och förbryllande. Den korta beskrivningen av
ett fikonträd utanför deras hotell ger en
oförglömlig bild av kriget — ”ett dött fikonträd
med massor av taggtråd i slingor från
grenarna”. Trädets kalhet symboliserar deras egna
möjligheter till kärlek och skapande arbete,
som har dödats, och den groteska
surrealistiska detaljen med taggtråden i grenarna —
inte längre något hinder för dem själva att
komma in i Nordafrika men fortfarande taggig
och avvisande, fortfarande kvar, ett stycke av
den död många av deras landsmän fick lida
—-är den värld de nu lever i. Kanske den inte
längre är i krig, men i varje fall råder det inte
fred i den; och fast de inte längre hindras av
taggtråden, följer den dem vart de än beger
sig, liksom den dova, aldrig upphörande
be-klämningen i deras inre.
Vad är det för beklämning? För så vitt
Bowles överhuvud söker ge någon förklaring
på den, är den av sexuell natur och har sitt
upphov i mannens impotens. Men den
förklaringen nätt och jämnt antyds i boken och även
om man gjorde mer av den — själva
impotensen förklaras aldrig — skulle den ändå inte
bli övertygande, inte heller skulle en förklaring
betyda så mycket för oss som den obarmhärtiga
följd av detaljer, genom vilken dessa unga
människors ytterliga ensamhet i Afrika
förmedlas till oss. Det är helt enkelt fråga om en
existensform, det är detta rika, kultiverade, ja
charmerande unga pars inre död som är det
väsentliga i berättelsen. Och det är emedan
Bowles har låtit denna existensform dominera
berättelsen, emedan han så att säga har blivit
hypnotiserad av den faktiska verkligheten och
kapitulerat inför sanningen, som hans bok är
så värdefull. Det finns många unga
amerikanska författare som Bowles och fast de inte
kan räknas till de största författarna, har de
något att säga om nutidsmänniskans oro som
är viktigare än alla deras tolkningar och
moderna freudianska ”förklaringar”. För det är
något intensivt upplevt de skildrar, någonting
perverst nytt och skrämmande som har
kommit in i den moderna tillvaron — ett
sinnestillstånd som är mer än summan av dess
orsaker. Helt enkelt det, att man ingenting bryr
sig om, en likgiltighet driven så långt det är
möjligt utan att livet självt dödas. I slutet av
boken, när den unge mannen dör i tyfus, blir
hustrun sinnesförvirrad och vandrar ensam i
hebefrent tillstånd ut i öknen, där hon förs
bort av några araber och hos dem finner en
vild sexuell förlösning. Men detta
melodramatiska slut på boken har tydligen fogats till i
avsikt att ge romanen en skenbar freudiansk
förklaring, att bringa personernas inre
vanmakt inom sfären för orsak och följd eller för
”verkligheten”. Det förefaller som om Bowles
ansett sig tvingad att på något sätt förklara sina
personer och naturligtvis har då en freudiansk
förklaring legat närmast till hands. För många
amerikanska intellektuella är nuförtiden Freuds
läror inte främst en form av terapi utan en
Weltanschauung, den enda de har och kan tr&
på, eftersom den lokaliserar allt lidande
uteslutande inom individen och sålunda gör det
onödigt att man överhuvud lever för något
större än sig själv.
Likväl ligger det verkligt intressanta i
romanen just däri, att personerna själva inte inser
hur mycket eller varför de lider eller hur många
världar av mänsklig ande, mödosamt
uppbyggda under seklernas lopp av hängivna
människor, som har dött i dem. Alla deras egna
förklaringar och urskuldanden är ytliga. Vid
ett tillfälle tänker hustrun på ”det vemod som
finns hos allt rotlöst”; men det är inte deras
rotlöshet som ger förklaringen till dem, för de
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
