Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
en snökväll ett miltljus
att gran gran
och mot skyar.
Måste också tänkas: Allt är vårt och allt
skall tagas från oss. Vi med våra rika sinnen,
ätande hjärnor, äger bara en kort tid detta
vanvettigt dukade bord. Våra rensande känslor,
våra fina gafflar och knivar av nerver petar
inte evigt i maten. Med ett litet fräsande
slocknar kandelaberljuset, återkastar inte längre all
härlighets prakt: våra sinnrika nyanser av
ängens liljekonvaljedoft, skogssjöns väta,
mid-vintergrötens sötma, barfotabarnet på klippan,
det ljuva Frankrike, det parksköna Helsingfors.
Vår totala rikedom slutar med total förlust.
Jag har ej ett landskap
jag har ej en stad
jag är hela världen
och där och var jag
och himmels dag över vatten
och grönt löv
grönast som gräs
och vit båt därinunder.
Och människa skall —
och jag har ej ett landskap
jag har ej en stad
jag är hela världen
och grav väntar oss alla.
Och plötsligt är det uppenbart ”att allts
längtan” är vårt liv. Snart försvunna — våra ögon,
våra händer. ”Och minnet varar ej — vårt
kattliv timmar.” De sista tre orden har
Gunnar Björling satt som titel på sin nya
inspirerande diktsamling, den från vilken diktcitaten
här ovan hämtats, den som har föranlett detta
fria broderi, som inte kan kallas en recension,
inte refererar och inte pressar in, det vill säga
inte spetsar fjärilar och ger dem praktiska
namn. Och i all anspråkslöshet: ”Och om haft
så alltför litet av poesi, av väglöshetens
drömmar och det ständigt skiftandes blommor? Men
att har gjort en dikts bild, och av tankarna —
vision! och nån gång ryckts med av sig själv?”
Ack, trots all reservation ett så anspråksfullt
citat att det måste suppleras med ett annat ur
samma bok: ”Innerlig obekantskap — en
förutsättning för umgänge.” Åke Janzon
HAGAR OLSSON
Olof Enckell: Den unga Hagar Olsson.
Wahlström & Widstrand 1949. 10: —.
Hagar Olsson: Kinesisk utflykt.
Bonniers 1949. 5: 25.
En människas början är alltid fängslande
och en författares ungdomsverk, där sj älva
bör
jan är så tydlig, har alltid varit föremål för
intresse både ur biografisk och tidshistorisk
synpunkt. Sedan vidtar fortsättning, utveckling
och eventuella mästerverk. Men det är alltid
begynnandets linjer man vill få ljus över och
följa. När Hagar Olssons ungdomsverk åren
1916—1919, ”Lars Thorman och döden”,
”Själarnas ansikten” och ”Elkanas kvinna” nu
blivit föremål för en fin studie av Olof
Enckell, kan man där få ett sällsynt
förhållande belyst: Hagar Olsson har ständigt stått
inför sin början. Man behöver inte säga mer
om ett författarskaps karaktär än detta:
åldrandets böcker bär med sig alla de problem,
all den oro som fyllde ungdomsverken, själva
begynnelsens element har blivit ett
författarskaps innersta nerv. Hagar Olssons senaste
bok, ”Kinesisk utflykt”, är liksom ”Jag lever”
(1948) självbiografisk under lätt
förklädnad. ”Det talas så mycket om flykten från
verkligheten, kanske finns det en sådan, jag
känner den inte. Men flykten till verkligheten
känner j ag som mina dagars och nätters
outför-bara hemliga plan.” Det är känslan av att vara
utesluten, att befinna sig i ett tomrum, avskild
både från nuet och det som en gång varit
blodfylld verklighet, som ligger bakom denna
bekännelse i ”Kinesisk utflykt”. Känslan av att
livet stannat och stelnat inger den stora fasan.
Rörelsen, resan, flykten är all krafts ursprung
och det ständigt återkommande motivet i
Hagar Olssons författarskap. Till en del vittnar
boktitlarna därom, ”På Kanaanexpressen”,
”Chitambo” (platsen i Afrikas inre, där
Li-vingstone dog) och den sista ”Kinesisk
utflykt”. I ”Träsnidaren och döden” är den
centrala händelsen en pilgrimsfärd vid Ladoga
och i ”Arbetare i natten” finns den
oöverträffade essayn om Almqvist, där författarinnan
uppdagar hur nära besläktad hon själv är med
det uppbrottsfärdiga, rörliga och snabba i
Almqvists författarskap. Men med uppbrottet
följer också revolten mot det som håller kvar,
förtöjningar som måste lossas. Och denna sida
av Hagar Olssons väsen har sin botten i
ungdomsåren och återspeglas ständigt i hennes
verk, kanske mest i ”Det blåser upp till storm”.
Det nya och oprövade är i och för sig något
gott. Den förändringens ande, som skapar
revolution, är av godo. I ”Arbetare i natten”
hyllas både författaren till ”Det europeiska
missnöjets grunder” och Firdausi för hans
skapelse av den revolutionäre smeden i
Konungaboken.
När man läser Olof Enckells bok ”Den unga
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
