Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
holm. Fogelströms stridbarhet för bättre tider
har emellertid inte Fritz Stenlund, snarare en
viss resignation, förenad med ett stillsamt patos.
Han skildrar i regel också gamla människor,
för vilka ålderdomshemmet är en betydligt
närmre realitet än exercisen. Historierna är
berättade med en anspråkslöshet som kanske
ibland går väl långt, men det finns i några
berättelser, framför allt de som skildrar en
fri-lansförfattares bekymmer, en viss naket
mänsklig ton som inte kan undgå att gripa.
Båda dessa stockholmsskildrare har ett drag
av sentimentalitet, som träder fram på sätt som
är mycket typiska för deras respektive
generationer i litteraturen. Hos Stenlund, som har den
betydligt större portionen av denna egenskap,
ingår sentimentaliteten öppet i historier om
ihjältrampade älsklingsråttor, den heroiske
springpojken o. s. v., hos Fogelström byter
medkänslan endast sällan plats med sin mer
tvivelaktiga syster och döljer sig då omsorgsfullt
i lakoniska fraser. Äke Runnquist
BROD OCH KAFKA
Max Brod : Franz Kafka. Översättning av
Gösta Oswald och Karl Vennberg.
Wahlström & Widstrand
1949. 8: 50.
Franz Kafka: I straffkolonien. Översättning
av Teddy Brunius och Bengt Chambert.
Wahlström & Widstrand
1949. 6:75.
Vad Stockholm betydde för Bellman, Paris
för Baudelaire och Dublin för Joyce — för att
ta synnerligen heterogena exempel — det
betydde för Kafka Prag, denna förunderliga stad
med både karavanseraj och florentinskt
Bel-vedere, kyrkor i tysk barock bredvid ölkrogar
i ren gotik och en av världens märkligaste
synagogor där man fortfarande (?) visar den
legendariske rabbi Löws plats, på en gång
Golems stad och Vita Bergets. Som Kafkas
berättelser är den också full av genvägar om
inte irrgångar: den som hittar i stan går inte
gatorna utan slinker in genom en port, sneddar
över en gammal gård, går ut genom en annan
port, över en gränd, in genom en ny port o. s. v.
Man kan förebrå Max Brod att han inte givit
läsaren någon riktigt levande bild av denna
hemlighetsfulla Kafkabakgrund — kanske
beror det på att han själv som barnfödd där inte
kommit att tänka på att det var behövligt. Eller
kanske han inte har velat. Brods och Kafkas
Prag var ännu trots växande tjeckisk
nationalism ett åldrigt tysk-romerskt Prag, sedan har
mycket skövlats, dels genom ett traditionslöst
byggmästeri i stil med det stockholmska, dels
genom krig — jag antar att visarna på judiska
rådhusets ur för tio år sen slutade att vrida sig
motsols. Och att mystiken ännu mer än i
”Processen” upplösts i skräck.
I gengäld har Brod på ett mycket belysande
sätt givit andra Kafkabakgrunder:
familje-trassel, arbetsvantrivsel, kärlekssvårigheter,
kotteristämningar och slutligen, när det var för
sent, en ren och patetisk kärlekslycka. Även
detta är nödvändigt för läsaren att veta
någonting om. Tillräckligt är det visserligen inte.
Troligen kommer Kafka alltid att förbli en svår
författare och i vissa fall rentav en gåta —
om inte dagboksanteckningarna, som man har
en känsla av att Brod delvis håller inne med,
kan ge en framtida lösning, åtminstone en
partiell sådan. Författaren talar på något ställe
om att Kafka byggde sina verk efter den
strängaste och konsekventaste symbolik, att
berättelserna skulle vara ett slags personliga
kryptogram. Men när han gjort denna
betydelsefulla avans blir man en smula besviken
över de få och, som man tycker, endast antydda
exempel han drar fram. För att ge en bild
citerar jag ett sådant, apropå ”Das Urteil”.
Novellens — eller legendens — sista rad lyder:
”Just då gick en nära nog oändlig trafik över
bron.” Under en promenad strax sedan Brod
fått del av historien lär Kafka ha frågat: ”Vet
du, vad sista meningen betyder?–––––-Jag
har tänkt på en stark ejakulation.” Man frågar
sig om berättelserna är avsedda att läsas på
liknande sätt hela vägen. I så fall lär man nog
få ”grubbla på Ibsens mening”.
I sina analyser av de olika berättelserna
verkar Brod ibland hemlighetsfull och förtegen
— kanske är han bara vag? Eller kanske beror
det på att detta inte bara är en bok om Kafka
utan också om Brod, och att porträttören ibland
gör intryck av att inte riktigt acceptera sin
modell, åtminstone inte den bild som väl alla
eller nästan alla kritiker gjort sig av honom.
För världen står han som en av tidens djupaste
pessimister. Det är som om Brod ville göra om
honom, ”behålla honom i ljust minne”. Han
förnekar visserligen inte pessimismen, men han
söker i någon mån förringa den genom att
utförligt uppehålla sig vid Kafkas glättighet
på resor, hans skämtlynne och små puts, hans
älskvärda självironi etc. Ett intressant exempel
5 BLM 1950 II
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
