Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
drömmer sig tillbaka till de bleka flickhänder
som en gång kan ha hållit i volymen eller lagt
den ifrån sig på divansbordet och låtit
händerna sjunka ner i skötet. Det är sentimental
reselektyr, en spröd ton från ett hammarklavér
som visserligen ännu klingar rent men ack så
avlägset. ”Den spetälske” är ett romantiskt
stålstick, fint i sina dagrar och toner, men dess
medlidande är våra förmakskonventionella
mormorsmödrars. Vid läsningen av ”Fångarna
i Kaukasus” måste man tänka på att
Lermon-tov samtidigt och Tolstoj bara något senare
behandlat samma slags ämnen. Av den ryska
miljön har de Maistre tagit åt sig den
folk-viseartade nostalgin. Kraften saknas, stilen är
inte hemma hos sig, det är den franske
flyktingens hemlängtan som talar. Sådana böckers
dröjande världsberömmelse beror kanske på
att det fortfarande finns familjebibliotek som
pietetsfullt bevarar snart 150-åriga succéer.
Det är kanske litteraturhistoriskt bra att de
översätts, men vi får inte glömma att även
Sverige har en mormorsmödralitteratur som
ibland tål jämförelse fastän inte världsberömd.
Gunnar Ekelöf
Evelyn Waugh: En handfull stoft.
Översättning av Margaretha Odelberg.
Ljus 1949. 10:—.
Evelyn Waughs nu femtonåriga roman tillhör
de icke alltför få skrifter som hämtat sitt motto
från Eliots ”Det öde landet” och ger något av
samma sterila, obarmhärtiga världsbild.
Historien om Tony Last, den siste engelske
aristokraten, är en satir av det swiftska slaget, där
finns inte mycket av den mer uppsluppna
kvickheten i en del av Waughs andra böcker.
Historien om kyrkoherden som varje jul ger
sin frusna församling en predikan från mer
tropiska klimat kan erinra om det elaka
spexandet i ”Press-stopp” eller ”Hissa fler
flaggor”, men annars dominerar det rent
makabra. Den snälle gentlemannen skildras med
ett stänk av kärleksfullhet men utlämnas
sko
ningslöst i allvarliga sammanhang, som när
han efter en skakande familjetragedi förströr
sig med ett spel som går ut på att härma
djurläten. Samtidigt är ”En handfull stoft” en av
Waughs allra styvaste böcker, i en konsekvent
liten fabel visar han hur den förädlade engelska
överklassen omringas och förintas, d. v. s. får
en förnedrande syssla som kulturell relikt hos
ett folk på naturtillståndet. Waugh är en
skicklig och nästan alltid underhållande författare.
Om man inte nöjer sig med att uppskatta dessa
egenskaper kan man emellertid komma hans
begränsning på spåren genom att jämföra
honom med hans landsman och katolske
tros-frände Graham Greene, som med betydligt mer
nyanserade och mindre sadistiska medel lyckas
spegla en värld utan nåd som är än mer
skakande än Waughs, därför att den är verkligare
och skildrad utan så många biavsikter.
Åke Runnquist
”Mikael Strengnensis” : Sanningen om
Sjövinkel. Universitas. Uppsala 1950. 7: 50.
En journalist som lär heta Mats Stenström
har påpassligt gjort ett referat på 93 sidor av
förloppet i rektorsstriden i Strängnäs för ett
år sedan, därtill fogat sjuttio sidor avtryck av
offentliga handlingar i ärendet och utgivit det
hela till ovanstående pris. Här får man alla de
numera riksbekanta futiliteterna vädrade igen,
lika ensidigt tolkade, men nu från andra sidans
ståndpunkt, från biskopens, de upproriska
lärarnas och målsmännens. Den nya skriften
har fördelen att vara mer koncentrerad och att
den inte ger sig sken av att vara ett diktverk,
men annars står den på ungefär samma nivå
som Berit Spongs ”Sjövinkel” i fråga om
infama antydningar och uppblåsta bagateller.
Det är ju tänkbart att de två skrifterna kan
vara till glädje för någon sociolog som om 100
år vill undersöka svenskt småstadsliv i vår tid
men än mer troligt, fruktar man, att de blir till
nytta för en misantrop som behöver material
om den mänskliga naturen. Åke Runnquist
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
