Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Arne Sand: Trollet. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE
heller aldrig klättra över ett staket, man måste
krypa under. Telefontrådar skulle man akta sig
för. Var man inte snäll så skulle man bli strypt
i en telefontråd. Det hade jag själv hittat på
och jag fann det mycket ruskigt. Men värst av
allt var den stora kraftledningen som gick som
en skogsbrandslämning genom skogar och över
sjöar, bara ett hundratal meter från vårt hus.
När jag lärde mig läsa så tydde jag anslaget
på varje stolpe:
FÖRBJUDET
ATT GÅ NÄRA NEDFALLEN
LEDNING
Vilket anslag! Hoptotat av amatörer som
ingenting visste om det ondas existens eller
verkliga väsen. Så här skulle ett riktigt anslag
se ut:
AKTA ER FÖR DEN HÄR LEDNINGEN
TITTA INTE PÄ DEN
SVÄR INTE ÄT DEN
TÄNK INTE ILLA OM DEN
VAR SNÄLL
LEK INTE MED DET ONDA
FÖR DÄ SKA LEDNINGEN FALLA
SOM ELD FRÅN HIMLEN
OCH FÖRTÄRA ER ALLA
hjärtliga häls. GUD
Och kraftledningen hade varit det farligaste
därför att man när man såg på den kunde
skymta Gud mellan de svarta trådarna upp mot
skyn, alltid vitpudrad och bullig om kinderna,
för han maskerade sig som strömoln.
Nu blev emellertid tvättställstrollet ännu
farligare. Troll i huset var i och för sig ingenting
nytt. Stolens troll skrek över golvet framför
spishällen. Bordet var föraktfullt där det
blickade ned från sin höjd med dold ovansida.
Under Bordsskivan fanns ett hemligt
meddelande i blåkrita: 28 b. När Fönstret var öppet
ut mot trädgården satt Gud i gardinerna och
blåste på blåsten. Takets troll underlät bara
tills vidare att falla i mitt huvud. Spisens
glö
SAND
dande mun skulle äta upp handen på den som
inte behandlade vedträna med högaktning.
Men tvättställets troll var värre än alla andra,
för det sade rentut vad det ansåg om mig.
En natt på sommarn låg jag vaken. Då hörde
jag någon viska på vattenspråket, dörren stod
öppen ut till köket. Makterna lockade på mig.
Livrädd steg jag upp, drogs mot dem steg för
steg, ut i köket. Från tvättstället talade trollet
gurglande. Först en kort beklagande suck, så
ett par dropp, så en suck igen när det tänkte
på mig, sedan ett dropp. Jag hade förtörnat
honom, och nu utslungade han låga eder vid
tanken på min karaktär. Det kunde inte vara
så lätt att vara tvättställ med en sådan som j ag
i huset, det begrep jag ju, men vad kunde jag
göra, han gav ju inga anvisningar till en
bättring. Han bara vrövlade och droppade
förbittrat. Jag stod kvar barfota en god stund och såg
på honom, så märkte jag att också han
bespe-jade mig. Tyst bad jag honom om förlåtelse,
lovade med händerna knäppta till löfte att jag
skulle göra mitt yttersta och somnade därefter
ganska snart.
Det var bara jag som hörde tvättställstrollet
på natten, dels på grund av min märkvärdighet,
dels därför att jag lyssnade så mycket. I dagens
slammer hörde man inte mycket av trollets
gurglande förbannelser, på natten var jag
ensam vaken. En dag frågade jag min mor:
— Dricker trollet bara vatten?
— Nej, det äter också, sade min mor.
Trollet åt. Men när? På dagen? Nej, någon
var alltid i köket, någon skulle ha sett det. På
natten? Jag inspekterade köket en eller två
timmar varje natt, jag skulle ha sett det. Jag
gick fram till tvättstället. På botten låg trollet
och sov med rund gapande mun. Eller sov det
inte, gapade det som den som väntar på mat?
Som en fågelunge? Ja, trollet satt fast i
tvättstället och kunde inte skaffa sig mat. Det
gurglade till, droppade som för att hämta andan
varefter det rapade. Jag vred på kranen och
gav det att dricka. Trollet drack flera liter men
fortsatte att dricka. Jag vred av kranen. Trollet
hade inte hunnit med riktigt men nu drack det
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
