180 (Bonniers litterära magasin / Årgång XIX. 1950)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Gösta Oswald: Författaren, kvinnan och djävulen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÖSTA OSWALD

Har du hört barn skrika i sömnen, har du hört det gråta och yla genom den trånga
gårdsbrunnen och ekot ge svar från avlägsna brandmurar, har du upplevt ekot som
är lika övergivet som barnet och känt dess mun röra sig i dina läppar, avslöjande
mardrömmen djuret i den, har du upplevt genom natten samma övergivenhet...

Så tänder jag vår sista cigarrett, tar ett par bloss själv och sticker den mellan dina
läppar, eftersom du är för matt att lyfta armarna. Du suger inte längre så häftigt,
den vajar lite i munnen och röken stiger ogripbart som det förlorade. Dina ögon är
trötta på samma kala väggar och tomma når de mig, tills jag fyller dem och du måste
blunda. Du fick åtminstone gråta färdigt, hur outtömliga tårar än kan synas, särskilt
människans. Och medan jag väntar, som en äntlig befrielse, att du ska förvandlas,
ger dig varsamt att röka och tar ett djupt drag själv, att du ska förvandlas till bröd
eller sten, medan jag ser röken ur min mun följa dina slutna ögonlock och slingra
sig samman med röken ur din mun, ensamheter flätas samman till en ny ensamhet
för att även den utplånas. Det har blivit så tyst i rummet att jag kan höra cigarretten
rulla nerför täcket och studsa mot golvet —

Så lämnar dina ögon aldrig mitt ansikte.

Om man bara vann tillräckligt, det hänger på det, till utlösningen av sina nederlag
och febrig av vällust och tomhet vältra sig ut mellan stolarna — eller lugnt sitta kvar
och känna markerna förvandlas till pengar och pengarna till lösningar i stora drag
av alla problem_____nu är bordet så ödsligt, spelarna har dragit sig tillbaka och jag
ser inte ens det vita ordet; det är bara jag som oupphörligt förlorar, pengar och
marker, ängslig att det är för sent och glad att man lämnat mig i fred, så att jag i
fred kan ertappa mig själv och beslå mig med förnedring: oupphörligt skiftar markerna
i cigarraska och övergår alla problem i kylan före döden. — Men spränga banken,
jag säger bara det, mina vänner, och förr eller senare måste det lyckas, det vore som
att sprängas själv!

•X

Egentligen är allting förberett, jag har själv satt upp kontraktet och han behöver
bara låna mig sin hand, men inte ens den har jag sett. Och det pinar mig att hans
existens ska kvarstå så oemotsagd.

Jag låser bägge dörrarna varje kväll, för att ingen ska kunna störa oss, och jag
har stirrat på dörren, som om jag själv kunde frambesvärja honom, — och för att
ge honom tillfälle att överraska mig genom fönstret. Han behöver inte inlåta sig på
några ofördelaktiga affärer, det kan räcka med en stilla pokertärning, andra har
förlorat så varför skulle inte jag ...

Om det ändå fanns förnekelse, har jag hört mig säga högt, om det fanns möjlighet
för den röda färgen att avstå sin rödma och bara bli färg... Motsats är du, förutan
vilken det inte gives någon slutsats, men nu vill jag vara sats, utan medvetande om
mig själv, hel, oemotsagd — som du. Hinder och förvillelser, så vik hädan, eller jag

180

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1950/0198.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång XIX. 1950 / 180 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|