Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Björn-Erik Höijer: Ordet och motivet. En självbetraklelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORDET OCH MOTIVET
du en så svårartad misär, att varken Kafka
eller Sartre lyckats med eller ens vågat mera
än antyda den — ja då ska du redogöra för
din upptäckt. Det kanske är ditt speciella
uppdrag som skrivare. Kanske måste du beträda
rum, som fram tills nu betraktats som
okränk-bara: må du inte rygga tillbaka. Det intima
rummets utsida är bekant, det är insidan det
nu gäller.
Se motivet, se människan!
Ungefär så. Klockan elva och trettio på
förmiddagen den nionde februari 1950. (När
synpunkter från oktober förra året och
hösttankar året dessförinnan genomgåtts och
reviderats.) Margit Abenius’ vänliga ord klingar
lika klart för det och är lika giltiga och ogiltiga.
”Sovra, sovra!” Jag påstår: finn äntligen ditt
motiv, sovra i stoffet, speja efter de rätta orden
och var inte ängslig mera för utgången.
Spänningen ger med sig allteftersom rymden höjer
sig kring grundmotivet: nu skulle jag knappast
riskera att stå på näsan inför möjligheten av
en radiokommentar. Jag vill bara göra följande
reflexion.
Skrivarens ärende som det här skisserats är
snarare romantiskt än kyligt intellektuellt och
artistiskt. Men så menar jag också, att en
verklig djupbild kan omfattas och nås endast med
tillbakaträngt intellekt och med vibrerande och
varm känsla. Förnuft och intellekt får inte
förväxlas : förnuftet är det som befaller intellektet
att inta sin rätta position, som är att iaktta
och kommentera, inte att dominera. Känsla och
medkänsla. Att gå mänskan in på livet och det
så nära, att hennes hjärta riktigt höres slå —
är inte exakt detsamma som att slita av henne
trasorna eller grannlåten för att få tillfälle att
göra våld på henne och håna. Men att höra
hennes hjärta ticka och fatta henne som hon
är inför sig själv och sin gud. En känd
litteraturprofessor efterlyste häromsistens ett heligt
hat i dikten. Jag tror inte på hatets fina
inverkan. Men jag tror på hatets motsats som är
kärlek. Kärlek är det som ska leda in mot
mänskan, inte hat. Medkänsla, värme, kärlek.
Naturligtvis; för kärleken gör inte blind, som
felaktigt påståtts av misantroperna, den tvärtom
ger dig äntligen en chans att se.
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
