Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Max Brod: Brev från Israel. Översättning av Gösta Oswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX BROD
BREV FRÅN ISRAEL
”Mitt rike är icke av denna världen” — att
med denna sats dra gränsen mellan judendom
och kristendom är ett ofta prövat men inexakt
steg. Ty fördömande och försakelse av världen
har också ibland förekommit i den judiska
andens utveckling; något som man kan få
närmare besked om i prof. G. Sholems digra bok
”Major Trends in Jewish Mysticism” vad
beträffar de asketiska benägenhetema under en
viss epok. Visserligen var dessa benägenheter
inte centrala — och statsbildande kunde de av
väsentliga skäl inte vara, lika litet som det
absoluta renhetskravet hos den esseniska
sekten, vilket har en del med kristendomens
upprinnelse att göra. Men redan då den judiska
staten återupprättades under Makkabéertiden,
uppstod strax mitt ibland folket ett motstånd
mot ”Judeens förvandling till en vanlig
mili-tär-politisk organism” (jfr Dubnow
”Welt-geschichte des judischen Volkes”). Den tidens
problem med de ofta misskända fariséerna var
analogt med det som i dag sysselsätter så många
hjärnor i vårt land och de samvetsömmaste
hjärtan. Man kan rent av uttrycka det i samma
ord som Dubnow formulerar om nyssnämnda,
länge sedan gravlagda (likväl i dag med en så
överraskande livskraft återuppståndna)
historiska period: ”Skulle det till självständig stat
vordna Judeen bli en vanlig statsmakt, som likt
varje annan tar livlig del i den internationella
politiken, för krig, sluter förbund och
eftersträvar en utvidgning av sin inflytelsesfär?
Eller skulle det i stället såsom andligt nationell
organisation, som en ’civitas Dei’, nyttja den
tillkämpade oavhängigheten blott till att
fullkomna det inre livet... (till att bygga upp) en
fredlig, andlig republik, en egenartad
samhällsordning och den religiöst sedliga principens
herravälde i samhället?”
Problemet finns där; den stormiga kampen
om dess lösning kan man nästan dagligen
avläsa på löpsedlarnas vattenmärke; och i varje
fall misstar sig de utländska iakttagare som
snappar upp ett par symtom för att tala om
”nya gudar” i Israel — det vill säga: om de
normala gudomar av hänsynslöshet, hårdhet,
diplomatisk lögn och list, som blivit
internationella och behärskar vår tids världsbild och
allt längre fjärmar den från det ”Guds
kungadöme”, vari vi med Martin Buber ser
judendomens mål, i dag som förr. Med namnet
”Diesseitswunder” har j ag sökt att närmare
omskriva och avgränsa detta mål — den bok som
jag försökt det i, bär också titeln ”Das
Diesseitswunder”. Jag måste vad alla detaljer
beträffar hänvisa till denna bok, liksom till
Bu-bers samlade produktion (framför allt hans
senaste bok, ”Moses”), då det inte är möjligt
att inom ramen för en mindre uppsats ge det
teoretiska underlaget till vad som försiggår här
i dag, alltså på sätt och vis en ny
”teologisk-politisk traktat”, förvisso i grunden olik
Spinozas.
I praktiken borde det egentligen räcka med
att hänvisa till kibutserna, j
ordbrukskollekti-ven, för att göra slut på svamlet om de ”nya
gudarna” (eller t. o. m. den ”uppkomst av en
nazistmentalitet” i den judiska själen som
många iakttagare lika älskvärt som paradoxalt
fantiserar om). I dessa kollektiv, vilkas antal
mer än fördubblats sedan statens grundande
och vilka ”Judiska nationalfonden” synes
utöka vecka för vecka med nya områden, odlar
man upp öken och moras och utvinner land,
som inte tages från någon — och det sker i
form av en socialism, som är fri från tvång,
som respekterar individen och inte våldför sig
på den dyrbara egendom som den andliga
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
