Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Max Brod: Brev från Israel. Översättning av Gösta Oswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX BROD
friheten och den öppna diskussionen utgör. Här
är, såsom några kritiker redan ganska väl
observerat, ett experiment av världsformat i
gång, som i stora, praktiska exempel kanske
är på väg mot den av de bästa efterlängtade
syntesen mellan kollektiv och individ —
väsentligt inte bara för den trängre hemortens
väl utan för hela mänsklighetens. Men därmed
vore också den av Dubnow (och många andra)
ställda frågan, huruvida den judiska staten har
blott separat nationell eller världshistorisk
betydelse, besvarad i den senare meningen, och
samtidigt vore vägen beredd för den religiösa
anknytningen till det program för pacifism och
social rättvisa som bibelns stora profeter
förkunnade.
Från det rådande läget till en, om också
bara antydd, infrielse av dylika förhoppningar
är visserligen lång väg. Ty till att börja med
angreps den unga staten av fem arabiska stater,
som höll för självklart att de miserabelt eller
inte alls beväpnade försvararna inom 14 dagar
skulle ”kastas i havet”, såsom upprepade
gånger förklarades. Nu först har här officiellt
tillkännagivits, att Israels luftflotta vid
stridernas början bestod av tre gamla flygmaskiner.
På liknande sätt förhöll det sig med de andra
vapenslagen. Vad som den gången följde var
ett Thermopyle — denna gång likväl med
lycklig utgång för kulturens försvarare. —
Emellertid är freden ännu inte sluten, det råder en
osäker halvdager, vapenstillestånd. Och under
det att Israels statsmän uttryckligen förklarar,
att de inte vill göra några erövringar och
ingenting annat önskar än fredligt samförstånd med
grannarna, ordas i arabiska tal mycket ofta
om en ”andra rond”. Som för att ge dessa
revanschhotelser en ännu mörkare bakgrund,
väckte Egypten i den arabiska ligans råd
(oktobermötet i Kairo) förslag om att
samordna de sju arabländernas rustningsplaner,
med en här i fredstid på tillsammans 250 000
man och vid krig på en million man.
Den judiska staten har emellertid helt andra
bekymmer: inordningen av de nyinvandrade,
vilkas antal sedan statens grundläggning redan
uppnått 300000. Ur en översikt av en hög
ämbetsman i finansministeriet, David Horowitz,
har jag inhämtat, att landets befolkning
årligen växer med 28 %, medan denna kvot på
Nya Zeeland, vars folkökning hittills har varit
den största bland alla jordens länder, bara
uppgår till 4 %. Nära nog var tredje invånare
i Israel är följaktligen nyinvandrad. Det rör
sig om ett alldeles enastående historiskt
förlopp som, enligt den citerade exposén, ställer
tre stora uppgifter för staten i brännpunkten:
upprätthållande av den internationella
betalningsbalansen, bekämpande av inflationen och
absorbering av invandringen. Horowitz
uppger, att intill slutet av juli kapitalvaror har
importerats till ett värde av 60 millioner
israelitiska pund och att Israel till 80 % är
självförsörjande (vid en nationalinkomst av årligen
220 millioner pund). Men allt detta förslår inte
mot de överhängande svårigheterna, framför
allt bostadsbristen och problemen med den
kulturella och sociala anpassningen av de ”nya”.
Man hade inte tänkt sig strömmen av
immigranter så flödande — och då är ändå i
Östeuropa tiotusenden, kanske hundratusenden tills
vidare inte i stånd att i full utsträckning företa
den stora vandringen, uppbrottet, påminnande
om en tid av stegrade messianska
förhoppningar. Först överfördes internerna i lägren
(”displaced persons”) i Tyskland, Italien och
Österrike nästan samtliga till Israel. Men
knappt började strömmen av invandrare flyta
något långsammare, förrän oväntade centra av
flyktingvågor spred sig i Marocko och andra
nordafrikanska länder. Bildandet av nya
suveräna museimanska stater hotade de judiska
inbyggarna med faror som man måste undfly.
Man skulle emellertid ta miste, om man
trodde att den unga staten var fullständigt
upptagen av sådana befolknings- och
finanstekniska bekymmer. Tvärtom: det dagliga livet
tycks inte känna några hämningar. Överallt
elan, framsteg, nyskapelse. Den kulturella
utvecklingen, som inte stod stilla ett ögonblick
ens de dagar då Tel-Aviv besköts och
bombades, har vunnit nya accenter under själva den
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
