Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Max Brod: Brev från Israel. Översättning av Gösta Oswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX BROD
mycket humor och ironi och då nu en gång
scenens lagar och perspektiv milsvitt skiljer sig
från livets, får man ändå en trevlig afton, om
man också inte med bästa vilja kan instämma
i varenda skrattsalva från den animerade
publiken.
Halevis färgrika iscensättning,
kibutsmåla-ren Jochanan Simons scenbilder — allt bidrar
till framgången, som den här gången gäller en
helt inhemsk produkt. De många originella
situationerna och deltagarna rättfärdigar det
gynnsamma resultatet, trots den naiva intrigen.
Det är möjligt, att detta harmlösa stycke
efter en ytterligare omarbetning kunde slå an
också utanför Israel och tjäna som propaganda
för vårt land. Då skulle det rycka upp
i jämbredd med det dramatiskt betydligt
strängare dramat ”In den Steppen des Negew”
av Mossinson, vilket redan har 150
föreställningar bakom sig på Habimah.
Mellan holländska och Israel-kretsar av
intellektuella finns redan vissa relationer, och ett
utbyte av kulturella värden (vid universiteten)
är planerat. Ett av de första stegen mot detta
samarbete var att Habimah (Tel-Aviv) inbjöd
den kände regissören och skriftställaren Erich
Schönlank (Amsterdam) att gästregissera Carl
Zuckmayers nya drama ”Barbara
Blomberg”. Efter omkring sex veckors repetitioner
med friska och energiska insatser av alla de
medverkande kom så premiären i mitten av
december, som blev en stor och välförtjänt
framgång för regissören. Stycket självt
utmärker sig genom en överraskande stark
inled-ningsakt (två scener) och en djupt gripande
slutakt. Det var bl. a. regissörens uppgift att
genom förkortningar och sammanfattningar
ge större enhetlighet åt den mellersta akten,
där diktaren här och där verkar förvirrad.
Häri liksom i den säkra ledningen av de
agerande visade sig Schönlank som en sann
scenens mästare som framför allt, med hjälp av
konstnären dr Löwys goda interiörer, lyckades
återge pjäsens nederländska atmosfär
(Brys
sel) på ett förvånansvärt åskådligt och äkta
sätt. Åtskilliga scener verkade som levande
målningar av Terborch eller Adriaen van Ostade.
I denna miljö utvecklade de berömda
skådespelarna vid Habimah — framför allt Hanna
Rowina i huvudrollen, vidare herrar Meskin,
Finkel och Kutai — men också en rad yngre
förmågor hela sin konst. Ädla, dämpade
klanger och fint samspel lönade regissörens
intensiva arbete. Trots språkskiljaktigheter
var det knappast någon svårighet för
regissören att göra sig förstådd av de uppträdande,
enär en språkkunnig och duktig assistent
(Friedman) stod till hans förfogande, och det
kom till stånd ett in i minsta detalj samstämt
uppförande, som rönte stormande bifall.
Schönlank stod för ytterligare en
inscene-ring på Habimah. Han har valt Thornton
Wil-ders ”Vår lilla stad”. Samtidigt arbetar Julius
Gellner här på ”Othello” — han kommer
ursprungligen från Prag och har i åratal verkat
som regissör vid engelska radion — och den
utmärkte regissören Finkel, som tillhör
skåde-spelarensemblen vid Habimah, förbereder
premiären på en amerikansk komedi,
”Silverpipan”, som spelar i den ovanliga miljön av
ett glatt ålderdomshem — glatt, emedan en
godhj ärtad vagabond smyger sig in och visar
de gamla, att också de kan få ut en hel del
av sitt återstående liv om de tar itu med det
på rätt sätt.
På Kammarteatern regisserade Leopold
Lindtberg en strålande föreställning av
”Skuggan”. Själva uppsättningens fantasirikedom
förde ett i och för sig föga givande ämne —
fritt bearbetat efter Andersen av Jewgenij
Schwarz — till en seger som entusiastiskt
hälsades av press och publik. För denna
förvandling av en dålig pjäs till en bra har vi att
tacka, förutom regissören, Mokadys äkta
sago-blomstrande dekoration med dess vida, luftiga
perspektiv och den som alltid ungdomligt
livaktiga ensemblen med huvudaktörerna Milo,
Chana Meron, Shilo och Porat.
Översättning av Gösta Oswald.
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
