Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det är en sydafrikansk tragedi, men den
växer ut över sina gränser till en tragedi som
är giltig för hela den samtida världens
utarmade liv och blodiga kaos. Det öde landet
med sin förtorkade växtlighet och sina vita
slagghögar frän guldgruvorna finns överallt,
liksom hatet, grundat på fruktan, mellan
förtryckare och förtryckta. Uppbrottet från en
gammal livsform, rotlösheten i det
industrialiserade samhället och den förödande fruktan
är inte begränsat till någon världsdel. Patons
rop till Afrika har nått en hel jord: ”Klaga,
du älskade land. Solen strömmar ner på jorden,
på det underbara land som människan ej kan
njuta av. Hon känner endast fruktan i sitt
hjärta.”
En helt annan sorts dokument från samma
Sydafrika är den engelske läkaren och
psykoanalytikern Wulf Sachs’ ”Svart vrede”. Det
var ursprungligen författarens mening att göra
en psykoanalytisk studie för fackmännen av
en negerdoktor för att komma fram till djupare
insikter om de inföddas primitiva
föreställningar. Men författaren blev så engagerad i
negerns situation att boken växte till
”berättelsen om människan John, skriven för envar”.
Wulf Sachs’ prosa saknar alldeles djupet och
lyskraften hos Alan Patons, men Sachs’
närstudier med sitt psykoanalytiska mikroskop är
intressanta som komplement till Patons
lidelsefulla perspektiv.
Författaren stiftade alltså bekantskap med
en sydafrikansk nganga och började på
psykoanalytisk väg söka sig fram till hans centrala
konflikt. Resultatet av experimenten när de
ordnats i prydliga serier blir bilden av en man
som slits mellan kraalen och civilisationen,
mellan tro och förnuft, svart magi och vit — som
för övrigt t. ex. när det gäller drömtydningar
är slående likartad — mellan blint hat mot de
vita och gryende insikt om att hatet är en
återvändsgränd och att enda vägen för honom, hans
son och hans folk är att arbeta sig upp ur sitt
elände genom att skaffa sig utbildning och
kunskaper. Johns historia är intressant, om också
knappast fascinerande gestaltad. Men hans vite
vän har känt att inom John fanns ett
allmänmänskligt skri som han inte ville stänga inne
i facktidskrifter. Även han har velat att ropet
från Afrika skulle nå en värld.
Ingrid Arvidsson
TRE RYSKA KLASSIKER
Fjodor Resjetnikov: Pråmdragarna.
Översättning av E. von Sabsay och C. Sterzel.
Tiden 1949. 2:65.
Aleksander Kuprin: Sjösjuka. Översättning
av Carl G. Martinsson. Tiden
1949. 2:65.
Aleksander Serafimovitj : Järnströmmen.
Översättning av E. von Sabsay och
C. Sterzel. Tiden 1949. 2: 65.
De tre nya numren i bokförlaget Tidens
utmärkta serie Ryska klassiker aktualiserar en
författare som var verksam i 1860-talets
Ryssland och två berättare som tillhör 1900-talets
litteratur. Att Fjodor Resjetnikovs novell
”Pråmdragarna” nu översatts till vårt språk
måste man hälsa med glädje. Med rätta kunde
Turgenjev — såsom Nils Äke Nilsson påpekar i
sin inledning till volymen — tala om
”Resjetnikovs nyktra sanning”. Det är sant att han som
konstnär var ganska primitiv och oslipad, men
han behärskade sitt stoff, han kände i varje
detalj den fattiga ryska befolkningens liv; den
skildring av levnadsförhållandena i byn
Podlip-naj a som inleder hans berättelse är av lika stor
sanningshalt som Tjechovs och Bunins
skönlitterära bidrag till belysningen av musjikens
eländiga existensvillkor. Lika levande är det
parti av berättelsen som avhandlar livet på de
ryska floderna, pråmdragarnas liv. I all sin
slitsamhet och hårdhet erbjuder detta liv dock
drägligare aspekter än svältexistensen och
för-sumpningen hemma i byn. Det har åtminstone
omväxlingens, rörlighetens stimulerande
inverkan. Resjetnikov ger med enkla men åskådliga
episka medel ett intensivt intryck av
pråm-dragarlivets samtidigt hårda och färgrika
verklighet. Hans berättelse är läsvärd därför att
den verkar så alltigenom äkta och sannfärdig.
Den har sin stora betydelse framför allt som
historiskt-socialt dokument. Men också ur
konstnärlig synpunkt förtjänar den att beaktas:
dess solitt realistiska egenskaper är också ett
artistiskt värde.
Resjetnikov är en folklig författare.
Detsamma var fallet med Aleksander Kuprin, av
vilken tre noveller sammanförts i en volym i
Tidens ryska klassikerserie. I likhet med Gorkij
som i Kuprin hade en stor beundrare och som
vars efterföljare han i många avseenden kan
betraktas — delade Kuprin under långa
vandringsår det arbetande ryska folkets mödor. Och
liksom Gorkij prövade han på många olika
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
