Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i vår store landsmans spår och i huvudsak följt
Strindbergs rutt genom Frankrike då denne
samlade material för andra avsnittet i sin bok
om de franska bönderna, det som sedan
kallades ”Autopsier och intervjuer”. I några korta,
välturnerade och underhållande kapitel har
Brandell behagfullt smugglat in en hel liten
litteraturhistorisk utredning. Samtidigt har han
kunnat ge snabbskisser från ett Frankrike som
ännu i dag måste betecknas som tämligen okänt
hos oss och har fått fram något av ett
utveck-lingshistoriskt perspektiv genom att uppehålla
sig vid förskjutningar som ägt rum sedan 1886.
Någon enstaka gång sätter läsaren väl ett
frågetecken i kanten. Var det sålunda inte bra länge
sedan man upphörde att ta resonören och
åsiktsmänniskan Strindberg på allvar? Är det
inte en sedan länge fastslagen sanning om
Strindberg som Brandell förkunnar då han
karakteriserar honom som makalös detalj
iakttagare och symbolskapande diktare i ett och
samma stycke? Alltnog, i ett tilläggskapitel om
Strindberg och Paris preciseras på ett elegant
sätt diktarens upplevelse av seinestaden, som
först och sist var lokaliserad till quartier latin.
Läser man om ”Jakob brottas”, så ger man
Brandell obetingat rätt i hans höga värdering
av denna symbolistiskt genomlysta och
uppförstorade parisskildring, en av de yppersta i
svensk litteratur.
Ett kapitel i de svenska parisfararnas historia
kunde naturligtvis handla om nittiotalisterna,
men det är tillsvidare oskrivet. Från
Strindbergs Paris hoppar man i den nyss avlidne
Gunnar Cederschiölds minnesvolym ”Efter
levande modell” direkt över till det Paris som
för längre eller kortare tid härbärgerade
tio-talisterna inom litteraturen och 1909 års män
inom konsten. Den stadsdel som här befinner
sig i centrum är Montparnasse, och figurgalleri
och miljöteckning sammanfaller delvis med
verklighetsbakgrunden till Gustaf Hellströms
ypperliga parisroman från 1914, ”Kring en
kvinna”. Bland de original som här skymtar
förbi kan sålunda både den tokiga engelska
som gick under namnet Ofelia och norrmannen
Bjarne Eide återfinnas i romanen, den senare
omskapad till den huvudperson som heter
doktor Krogh. Gunnar Cederschiöld har av sina
jämnåriga och kamrater inte betraktats som
något sanningsvittne, snarare motsatsen, men
det hindrar inte att han framstår som en skoj-
frisk kåsör och anekdotberättare och att han
fångat en nypa av luften och tidsatmosfären
kring de skandinaviska artist- och
författar-kretsar som höll till på Montparnasse under
åren kring 1910. Boken innehåller
snabbteck-nade, uppskattande kamratporträtt av Carl
Frisendahl, Bertil Lybeck, C. T. Holmström
(”Purre” i G. H. T.) och Nils von Dardel,
men även många andra kända figurer passerar
revy. Av fransmän som författaren känt lägger
man särskilt märke till globetrottern och
poeten Blaise Cendrars samt kompositören William
Mollard, gift med den svenska skulptrisen Ida
Ericson och i övrigt känd som både Victoria
Benedictssons och Strindbergs vän.
Mellankrigsårens Paris har som bekant haft
sin ojämförlige skildrare i Kjell Strömberg,
och i dennes fotspår går Sven AuRÉn, som
samlat en del av sina initierade parisbilder
från efterkrigsåren i ”Mitt fönster i Paris”.
Numera har författare och konstnärer lämnat
Montparnasse och slagit sig ner i S :t
Germain-des-Prés, där existentialisterna har sitt
högkvarter. Aurén bor alldeles i närheten och ger
en rad småputtrigt humoristiska snapshots från
detta nya kulturcentrum, särskilt dess avarter
och humbugsutväxter. För övrigt berättar han
roande och upplysande om dagligt liv i ett
land, där man knappast ens har börjat att
överföra demokratin från det politiska området
till det sociala, men där varje form av
konstnärlig och litterär verksamhet alltjämt omges
med respekt och vördnad. Om det ibland
händer författaren att servera urgamla anekdoter
som nya, så kan han också med mycken grace
återge en dråplig och unik ungdomsupplevelse
bland vitaslavhandlare i småstaden Chinon;
han kan berätta både om sällskapsliv, om nöd
och elände, om passionen för antikviteter och
om den trollmakt som Paris alltjämt utövar
över resenärer från när och fjärran, som
kommer dit för en månad och blir kvar på livstid.
Inget av detta är väl särskilt nytt eller
märkvärdigt utan det är snarare ett vittnesbörd om
att parislivet fortsätter i gamla gängor. Men
det är nedtecknat med den rätta blandningen
av munter ironi och allvarlig förälskelse, och
det är buret av inlevelse och samförstånd. Ät
varje parisälskare skänker boken
igenkännandets glädje och har redan däri sitt värde. Kan
den värva nya proselyter, så är det desto
bättre. Holger Ahlenius
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
