Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
reagera mot Johannessons idéhistoriska metod.
Han rör ihop pragmatiska synpunkter,
värderingar och oklara analyser av godtyckligt
sammanställda fakta till ett sammelsurium som
noga taget trotsar all beskrivning. Måhända
strider detta förfarande inte mot författarens
intellektuella moralprincip; resonemangen i
hans avhandling ”Kunskap och verklighet”
tyder på att han när det gäller den nya bokens
stora linjer är i god tro. Men han kan inte
förutsättas vara så okunnig som han gör sig i
framställningen av den moderna diktens
idémotiv och av den samtida filosofins
problemställningar. Man kan le åt Johannessons
fromma bedrägeri i fråga om 40-talet, även
om det kanske väcker förargelse hos en och
annan på grund av att han skyltar med det i
bokens titel. Däremot är det omöjligt att finna
något lustigt i hans konturteckning av
filosofins läge i nutiden. Ty här tjänar
förfalskningen, liksom motsvarande grepp ibland
gjorde redan hos doctor angelicus, ett viktigare
syfte. Hur skulle det gå om den exakta logikens
metoder prövades på thomismens
nyckelbegrepp ? Det finns, om man bedömer situationen
förutsättningslöst, bara ett svar. Därför måste
Johannesson helt enkelt låtsas som om ”den
unga och stridsglada thomismen” inte hade
några andra konkurrenter än Kant och Comte
och deras åderförkalkade lärjungar.
Det är överflödigt att gå in på detaljerna i
Johannessons fortsatta framställning, som
huvudsakligen är ett tvåfrontskrig mot Hedenius
och den ”ruskiga” protestantiska teologin.
Utgången är ju i vartdera fallet given på
förhand. Johannesson fortsätter den medeltida
striden mellan ”nominalism” och ”realism”,
naturligtvis till den senares seger, han talar om
analogia entis, han avvisar hela den kritiska
bibelforskningen. Sannolikt ligger det
någonting i hans angrepp på den ”relativiserande”
tolkning av kristendomen som framträder på
många håll i samtida teologi. Men Johannesson
gör inte ens ett försök till någorlunda
nyanserad bedömning av exempelvis Bring. Han
fast-håller bestämt vid att endast den historiska
fakticiteten i det som Nya testamentet berättar
om kan bilda grunden för en tro i anda och
sanning. Men han övertygar knappast om möj
-ligheten av den oerhört ingående bevisning
som måste förutsättas, om så extraordinära
tilldragelser skall kunna anses fastslagna.
Johannesson går dj ärvt tillväga när han sopar undan
all symbolisk kristendomstydning och
betraktar Jesus’ uppståndelse som ett datum av
samma art som Gustaf II Adolfs död. Och det
skall inte bestridas att hans synsätt kan vara
renligare än åtskilliga krumbukter av
protestantisk typ. Men om Johannesson visar att
dessa krumbukter endast leder ut kristendomen
i den natt, där enligt Hegel alla nötkreatur är
svarta, så verkar det å andra sidan som om
hans eget rörelseschema främst skulle
demonstrera det alltigenom absurda i denna religion.
Enligt Kierkegaard är det ju på denna punkt
som den verkliga tron bryter igenom. Men
Johannesson kräver ingen underkastelse inför det
absurda. Han vill ingalunda suspendera
förnuftet utan tvärtom göra klart, att just ett
förutsättningslöst bruk av detta instrument måste
leda till oreserverat accepterande av
kristendomen. Kärnpunkten i denna klarläggning är
enligt honom själv ett bevis för att under är
möjliga. Johannesson polemiserar mot
Hedenius’ försök i ”Tro och vetande” att avvisa
undret med stöd av naturlagarna. Tankegången
är ungefär den, att eftersom en naturlag gäller
bara under vissa givna betingelser kan ”ett nytt
orsakssammanhang”, som sätter in vid ”ett
extraordinärt ingripande”, förändra det
”vanliga” naturskeendet utan att upphäva lagen som
sådan. Detta är åter skolastik och inte logik:
Johannessons framställning är inte — som han
menar — en förnuftig bevisning, utan bara en
omformulering av påståendet att under mycket
väl kan inträffa. Hans filosofiska resonemang
är genomgående av denna typ. Också
psykologin är minnesvärd. ”Det är empiriskt
fastställbart”, heter det på ett ställe, ”att vi har
själs-ligt-andliga akter. Eftersom verkan ej kan vara
större än sina orsaker, visas därav att vi har
en andlig substans.” Sådant har onekligen ett
visst kuriositetsvärde. Men söker man
behållning av det slaget är det naturligare att gå
direkt till Summa.
”40-talet och idéerna” avslutas med ett
kapitel om ”Människans värde och värdighet”.
Bengt Holmqvist
UNDSET UNDER
UTGRÄVNING
A. H. Winsnes: Sigrid Undset. Översättning
av Göran Salander. Norstedts 1949.14: 50.
Sigrid Undsets utveckling är ett
litteraturhistoriskt problem. Det är också ett
religions-psykologiskt. Professor Winsnes, som utarbetat
sin studie under personlig kontakt med Sigrid
Undset, tar upp båda.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
