Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Harry Schein: Brott på film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTT PÅ FILM
av
HARRY SCHEIN
Det tog åtskilligt över ett decennium för
filmatiseringen av Maxwell Andersons drama
”Winterset” att passera den svenska censuren
och när den nu som ”Under New Yorks broar”
haft sin premiär är det mycket svårt att finna
ens yttre motiv till censurens betänkligheter.
Visst finns det våld i filmen, realistiska
mordscener, men knappast av värre slag än i
flertalet amerikanska kriminalfilmer. Några av
originalets mest detalj rika våldsskildringar har
visserligen skonsamt klippts bort, men
antagligen närmast för att skaffa ett alibi åt
censurens ursprungliga beslut.
Än så länge har i filmens historia inte
presterats ett så fullödigt konstverk att
borttagandet av ett blodigt ansikte och ett naket
kvinnobröst resulterat i nämnvärda
kulturkatastrofer. Emellertid kan en undersökning
av censurens psykologiserande normer ha ett
visst intresse, dels för att undvika sådana
onödiga blamager som i fråga om ”Winterset”
och den ännu inte frigivna filmatiseringen av
Graham Greenes ”Brighton Rock”, dels för att
se om inte angelägnare uppgifter kunde
anförtros filmpublikens moraliska förkläde.
En samtidig behandling av ”Brighton
Rock”, ”Under New Yorks broar”,
”Knock-out” och t. ex. en Dan Duryea film, ”Farligt
dubbelspel”, får här tjänstgöra som
illustrationsmaterial.
Ingrid Arvidsson, en av våra intelligentaste
filmskribenter, har i Prisma närmare sysselsatt
sig med ”Brighton Rock” och den svenska
censuren och påpekat det orimliga i att filmer med
konstnärliga kvaliteter för b judes därför att de
avslöjar den våldsmentalitet som bl. a.
censuren har att bekämpa medan andra filmer, som
balanserar vid det tillåtnas gränsmärken får
passera trots att de i själva verket förhärligar
brottet. ”Brighton Rock”, som har visats här
Under New Yorks broar (Winterset). Manus:
Anthony Veiller efter Maxwell Andersons drama. Regi:
Alfred Santell. RKO.
Farligt dubbelspel. Manus: Robert L. Richards.
Regi: William Castle. Universal-International.
Knock-out. Manus: Art Cohn efter en dikt av Joseph
Moncure March. Regi: Robert Wise. RKO.
på filmstudios, handlar om Pinky, en 17-årig
ligaledares framfart i en engelsk turistort.
Pinky är en morbid fanatiker, en produkt av
slummens kärlekslöshet, besatt av
hämndkänslor och hat mot samhället. Han skiljer sig
från andra brottslingar genom det totala i
sin asocialitet, men för övrigt är han liten och
ful, fattig och utan glamour, lider nederlag mot
alla, polisen, smartare brottslingar och vanliga
hederliga människor. Underlägsenhetskänslan
är hos honom intensivare än hos de flesta, han
är rädd för allt, för livet, för kvinnor, för
döden, och hans krampaktiga hänsynslöshet
avslöjar i själva verket ångesten som främsta
drivfjäder. I vissa avsnitt är filmen
skrämmande detaljrik och man får bl. a. se hur
människor skärs upp med rakknivar.
Även Dan Duryea är i ”Farligt dubbelspel”
mördare, lika hänsynslös som Pinky. Men
Duryea är smart, han rör sig självsäkert och
nonchalant med dekolleterade kvinnor och
tjocka dollarbuntar, han talar obesvärat med
betjäningen på förnäma hotell och bär kläder
lika streamlined som nästa års bilar, med vilka
han förflyttar sig från bar till nattklubb. Den
här filmen, så skickligt gjord som man kan
efter lång rutin, är av T-, H-, P- eller G-men
typen, dvs. filmbolaget har i förtexterna
”re-spectfully submitted” filmen till något
Wash-ingtondepartments specialpolis (i detta fall
narkotikaavdelningen), en speaker inleder
filmen och påstår därvid att den ”såvitt
möjligt” inspelats på autentiska platser, dymedelst
upphöjande produkten till det så moderna
konstnärliga dokumentärplanet, givetvis med
patriotisk inramning. Men storyn och meningen
är alltid densamma, hjälten vinner, för det
måste han göra, och boven går under, fast med
flaggan i topp, såvida han inte omvändes, helst
döende, (i undantagsfall som i denna film även
levande) genom en oskulds eller gatflickas rena
kärlek.
”Knock out” är inte direkt ett morddrama
utan handlar om legaliserad människohandel
och människomisshandel, dvs. samvetslösa
managers och känslolösa ligisters vadhåll-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
