Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
Maughamiana
Somerset Maughams böcker tillhör de ivrigast
samlade moderna engelska förstaupplagorna. De har förut
funnits förtecknade i flera bibliografier, men nu, när
författaren förklarat att han inte har mer att säga, har
den största och mest definitiva utkommit,
”Maughamiana” av Raymond Toole Stott (Heinemann. 10/6.).
I listan över romaner, pjäser och novellsamlingar
finner man åtskilliga bortglömda titlar, som t.o.m. den
för kritiken så likgiltige Maugham lyckats trolla bort
ur allmänna medvetandet. ”The Making of a Saint”,
”The Hero” och ”The Bishop’s Apron” är romaner
som aldrig tryckts om och vilkas första editioner
tillhör de mer eftersökta. I ”Orientations” från 1899
finner man ett första prov på Maughams novellistiska
talanger, men ingenting ur den boken har sedan
bevarats. The Venture hette en litterär kalender som
Maugham 1903—04 gav ut tillsammans med Laurence
Housman. Där finns bl.a. hans första pjäs
”Schiff-bruchig”, som skrevs på tyska och uppfördes i Berlin
1902.
Hans första engelska pjäs var ”A Man of Honour”
från 1903, som har en bibliofilt intressant historia.
Den trycktes endast i 150 exemplar, av vilka några få
såldes. Resten låg, som så ofta är fallet, kvar på
förlaget i många år utan att samlarna kände till saken.
Strax före andra världskriget skickade förläggarna
restupplagan till Maughams våning vid Portland Place,
men huset bombades och böckerna försvann.
Följaktligen är de återstående exemplaren mycket stora
sällsyntheter. En ännu mer invecklad historia har ”The
Painted Veil” (”Den brokiga vävnaden”), som kom
ut 1925. Dels protesterade några personer som hade
samma namn som hjälten och hjältinnan medan boken
gick som följetong i en tidskrift och författaren fick
döpa om sina figurer och betala 5 000 kr i böter. När
sedan bokutgivningen närmade sig protesterade
myndigheterna i Hongkong mot att boken utspelades där
och Maugham fick ändra alla namn på lokaliteter. Man
tryckte om en del ark av den redan färdiga första
upplagan men bokbindaren som skulle sköta utbytet blev
något huvudyr av de många ändringarna, varför ett
stort antal variationer och skiftningar förekommer i
namnen. På senare år satte emellertid Maugham
tillbaka de rätta ortnamnen igen, i en ny edition.
Stötts kommentarer är upplysande, om också
synnerligen okritiska. En del utländska upplagor anförs,
men de flesta svenska är bortglömda och de som
förekommer har stundom något förvirrade titlar (”Bortom
all ära och redlighet” har t.ex. blivit ”Bortom all ara
Redlichet”).
Bibliografin upptar också en del arbeten om
Maugham. Man observerar att det finns inte mindre än tio
böcker om honom och hans verk. Karakteristiskt för
den uppskattning han rönt i sitt hemland är dock att
endast en av dessa är utgiven i England. Däremot finns
en studie på ungerska och tre på franska, däribland
”La Philosophie de Somerset Maugham” och i Erlangen
ventilerades 1939 doktorsavhandlingen ”Das Weltbild
in William Somerset Maughams Dramen”.
Tambimuttu och Poetry (London)
Den engelska tidskriften Horizons upphörande vid
årsskiftet (behandlat i John Haywards londonbrev i
vårt decembernummer) har utlöst många
aktningsfulla dödsrunor i engelsk press. I en insändare till
The New Statesman pekar emellertid skaldinnan
Kathleen Raines på en annan litterär tidskrift, som
visserligen inte upphört, men dock kraftigt bytt
karaktär. Det gäller Poetry (London), vars grundare och
redaktör, den singalesiske poeten Tambimuttu vänt
tillbaka till Ceylon för att ta del i det kulturella
uppbyggnadsarbetet på sin hemö. Han började ungefär
samtidigt med andra världskriget Poetry, som skulle
inta en mer uppmuntrande hållning mot de yngsta
lyrikerna än de stränga Criterion och New Verse. För
det första numret förfogade man över ett kapital på
fem pund, men fick ut det i 4 000 exemplar, som såldes
av redaktörerna personligen till bokhandlare och
tid-ningskiosker i England, Frankrike och Amerika och
ävenledes på krogarna i Soho. Tambimuttu hade fin
näsa för nya begåvningar och många sedan bekanta
namn dök först upp innanför hans färgglada omslag,
med dess modernistiska lyrfåglar.
F örfattarbiografier
Den amerikanska bokhandelstidskriften Publishers’
IVeekly har publicerat en förteckning på de handböcker
till modern litteratur, som vid halvsekelskiftet finns
att få i bokhandeln i U.S.A.
Intressantast är den avdelning som innehåller
studier över enskilda författare, eftersom man där
någorlunda kan se vilka som stått i centrum för intresset de
senaste åren. Räknar man bort de författare som
huvudsakligen fått med vad de skrivit om sig själva ligger
W. B. Yeats högst med 11 böcker, monografier,
brevurval o.d. och därpå följer Henry James med 9 titlar.
Bland de levande leder T. S. Eliot med sju volymer,
vilken siffra också nås av Joyce. Därpå följer Thomas
Hardy, Proust och den amerikanske lyrikern Eward
Arlington Robinson med sex böcker var. Fem har Kafka
och amerikanen William Allen White och fyra Rilke,
A. E. Housman, D. H. Lawrence och Virginia Woolf.
Som synes finns ganska få amerikaner bland de mest
omskrivna, flertalet är engelsmän.
Bland författare vilkas beundrare bara har en
biografi att gå till märks August Strindberg, Pearl Buck
och Earle Stanley Gardner.
T artuffe av Bernanos
Louis Jouvet har satt upp ”Tartuffe”. Det är en
storartad Tartuffe, men även om pjäsen alltjämt är
skriven av Moliére är den gestaltning Jouvet har gjort
av huvudrollen närmast inspirerad av Bernanos —
tack vare att dennes definition på hycklaren återges
i programmet kan man lätt komma tillrätta med det
hela. Fariséen Tartuffe, som Jouvet spelar, är måhända
subtilare än Moliére’s uppfattning om en ”faux dévot”.
men var det inte Moliéres pjäs som skulle spelas? Till
följd av denna uppfattning om huvudpersonen har hela
pjäsen dämpats ner och alla komiska effekter
undvikits. Det mest typiska draget är att Moliéres mustiga
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
