Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Notiser - Georg Svensson: Kring ett förlagsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
tjänarinna, slängd i käften och sprudlande av liv och
hälsa, blivit förvandlad till en något frispråkig men
föga temperamentsfull sällskapsdam. Kritiken är
förbryllad, publiken skrattar av gammal vana, fastän
pjäsen gjorts så dyster som möjligt. Emellertid är det
en intressant om än något skev föreställning.
Storartade dekorationer av Braque, allt enligt BLM:s
pariskorrespondent C. G. Bjurström.
De utskämdas pris
Maurice Nadeau har nyligen fått ett pris — på
trettio francs. Det är det s.k. Prix Modique som
tillfaller den författare som har skämt ut sig värst under
det gångna året och Nadeau ansågs tack vare sina
”geniala kommentarer” till Rimbaudfalsifikatet ”La
chasse spirituelle” ha förtjänat denna utmärkelse.
Bland dem som tidigare har erövrat detta mera
ovanliga och ej så efterlängtade pris befinner sig Paul
Claudel, på grund av sina panegyriska dikter om
marskalk Pétain, samt Malaparte, på grund av sina
egendomliga pjäser om Proust och framför allt om Marx.
En litterär världsakademi
Den västtyska tidningen Hette Zeitung har frågat
sina läsare vilka tio författare de anser så
representativa för våra dagars litteratur att de skulle få
platserna i en tänkt världsakademi på 10 platser.
Grade-ringen gjordes efter hur stor procent av de röstande
som nämnt vederbörande bland sina tio och de
utvalda blev:
André Gide ....................56,9 %
Hermann Hesse .................51,7 %
Thomas Mann....................50 %
Ernest Hemingway .... 45,8 %
Thomton Wilder.................39,4 %
G. B. Shaw.....................35,1 %
Knut Hamsun ...................32,6 %
Jean-Paul Sartre...............27,4 %
T. S. Eliot....................26,7 %
Carl Zuckmayer ................22,3 %
Frapperande är Thornton Wilders höga placering,
medan Faulkner inte alls nämns, trots att han fick
flest röster vid den enquéte kring nobelpriset som
BLM gjorde för några månader sedan. Troligen är
hans böcker dock ännu inte översatta till tyskan i
större utsträckning.
Några deltagarsiffror nämndes inte, vilket kan göra
omröstningsresultatet diskutabelt som mätare på en
mer allmän smak. I övrigt inträffade många pittoreska
detaljer. En okänd författare föreslog sig själv, 13
personer i Garmisch-Partenkirchen föreslog Ezra Pound
och en deltagare hade i sin vånda ställt upp namn i
samma gruppering som ett fotbollslag, med Ernst
Wiechert i målet och Thomton Wilder som center.
Hesses Nobelkandidat
Som nobelpristagare har Hermann Hesse rätt att
föreslå kandidater för kommande pris. I ett brev, som
offentliggjorts i Basler Nationalzeitung glider han
fundersamt över sina kolleger Hans Carossa, Gertrud
von Le Fort och Thornton Wilder, men stannar i
stället för Martin Buber. Buber har enligt Hesse berikat
världslitteraturen med en kostbar skatt genom att
samla och ge ut chassidiska berättelser, östjudiska
sägner, som förut knappast varit kända utanför den
(nu nästan utplånade) östeuropeiska judendomen.
I dessa sällsamma sagor och anekdoter finner Hesse
en visdom som är släkt med den kinesiska och deras
återberättare är den han helst vill s belönad.
Realisationsfynd
Auktionspriserna på förstaupplagor är ibland för
höga i Sverige, beroende på bristfällig
underrättelsetjänst hos köparna, det kan man se av årets stora
realisationskataloger. I dem ingår nämligen åtskilliga
böcker som på bokauktionerna sålts till flera gånger
det ordinarie inköpspriset, trots att de alltså funnits
kvar i bokhandeln i så pass stort antal att man nu kan
bjuda ut dem till nedsatt pris. Ett par goda exempel
på sådant är de diktsamlingar av Artur Lundkvist,
Gunnar Mascoll Silfverstolpe och Sigfrid Siwertz som
här säljs för några kronor, efter att förra året ha
kunnat gå till uppeldade köpare för både tio och femton
kronor.
Annars är det i hög grad det litterära 40-talet som
har sin stora utförsäljning 1950. En del av dess
medlemmar har visserligen rönt den ovanliga upplevelsen
att se sina tidiga böcker utsålda innan de blev
realisa-tionsmogna. Bland de tidiga svalor som här tar sig ett
nytt svep ut över publiken kan man emellertid ur de
olika förlagens kataloger nämna Mårten Edlund, Bertil
Lagerström, Gustaf Rune Eriks, Lars Göransson, Olov
Jonason, Peter Nisser (tredje och fjärde boken),
Werner Aspenström, Elsa Grave, Björn-Erik Höi jer och
Ingeborg Erixson. Det är att förmoda att de flesta av
dessa böcker betingar ett betydligt högre pris nästa
gång de förekommer i en bokkatalog, liksom också de
årgångar av 40-tal och Horisont som nu realiseras.
KRING ETT
FÖRLAGS JUBILEUM
1925 återtog Oslo sitt urgamla norska namn efter
att i trehundra år ha varit uppkallat efter en dansk
kung. Samma år skedde något som inte bara blev en
symbol för norsk kulturell autonomi utan också var
ett betydelsefullt praktiskt steg i den riktningen: den
norska avdelningen av Gyldendalske Boghandel köpte
sig fri från det danska moderförlaget och blev ett
självständigt förlag, Gyldendal Norsk Forlag. Förlaget
kunde alltså i år fira sin självständighets
tjugufemårs-jubileum och det skedde första helgfria dag på det nya
året. Banketterna och talen har vid det här laget
förklingat men kvar står som monument över jubileet ett
par skrifter som här i korthet skall redovisas.
Gyldendals frigörelse betydde ju inte bara att norska
författare hädanefter hade ett nytt förlag att ge ut sina
böcker på, separationen hade också mycket
vittgri-pande retroaktiva verkningar eftersom många av de
stora författare som sökt sig till det danska Gyldendal,
bl.a. Ibsen, Björnson, Lie, Kielland och Hamsun, nu
äntligen kunde utges i helnorsk regi. Att rättigheterna
till den norska litteraturens yppersta skatter skulle
ligga i danska händer, det hade alltid känts som en
förödmjukelse och gjorde det i än högre grad sedan
Norge genom unionsupplösningen äntligen på nytt
blivit ett självständigt rike. Danskarna med Gyldendal
-cheferna Peter Nansen och Hegel i spetsen visade
största förståelse för den norska ståndpunkten och
förklarade på ett tidigt stadium att de var fullt beredda
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
