Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Vill folk läsa god litteratur? En enquête bland redaktörer för tidskrifter och bokserier - Tage Jakobsson - Sigurd Klockare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILL FOLK LÄSA GOD LITTERATUR?
loppet får aldrig glädjen av större upplagor
här i landet. Alltså helst en spännande
handling och gärna humor. Janne
Vängman-böckerna har exempelvis gjort stor succé i
BFB-serien. Romantik och kärlek kanske
fångar de flesta. En av de första böckerna i
BFB-serien var Gustav Sandgrens ”Maria” och
på skyddsomslaget hade konstnären tecknat en
flicka i bikini-baddräkt. Då fick vi ett mycket
intressant påpekande från några
smålandsom-bud: ”Se, här i Småland är det så många
frireligiösa. De vill gärna läsa om kärlek men
byt ut skyddsomslaget mot ”smörpapper” så
att de slipper skylta med innehållet.”
Sammanfattningsvis skulle jag alltså vilja
säga, att det inte går alltför bra att sprida god
litteratur ens till billiga priser. De upplagor vi
och andra billighetsserier har och som många
är så imponerade av, är ännu alltför låga i
förhållande till folkmängd och läskunnighet.
Men vi är inne på rätt väg och för varje ny
bok och för varje ny propagandaframstöt, så
vinner vi nya köpare, nya läsare.
SIGURD KLOCKARE
Skogsindustriarbetaren
Mitt intryck är att vägarna till den goda
litteraturen är många och publiken mycket
differentierad. Min egen väg gick via min fars
lilla bokhylla, logebiblioteket och en
artikelserie i tidningen Vi i vilken Sven Stolpe
presenterade ”Tretton unga” i mitten av
trettiotalet. Dessförinnan hade jag läst pojkböcker,
häftesromaner och veckotidningar. Bland de
sistnämnda var Allt för Alla den jag läste mest.
Senare har jag förstått att denna tidning hade
ett innehåll som inte förde bort från den
verkliga litteraturen, vilket många nutida
veckotidningar gör.
En brett lagd sociologisk undersökning av
olika gruppers läsvanor och konventioner i
förhållande till litteraturen skulle sannolikt
visa en provkarta på tämligen skiljaktiga
reaktioner. Jag har tyckt mig skönja detta under
de sju år jag läst och valt ut noveller för SIA
som för närvarande går ut till omkring 35 000
skogsarbetare och 90 000 industriarbetare.
Den mindre gruppen, skogsarbetarna, är i
litterärt avseende den aktivaste om man får
döma efter antalet erbjudna manuskript. I
novellförsöken dominerar som motiv olycksfallen
i skogen och milväkten i förening med
upplevelser av övernaturliga väsen. De insända
dikterna har, åtminstone tidigare, ofta varit
Dan Andersson-påverkade.
Man kan alltså i fråga om denna
befolkningsgrupp urskilja två konventioner. Den
första anknyter till den muntliga
berättartradi-tionen om vad man upplevt i ett arbete med en
fysiskt påtaglig verklighet av stordrivare och
dramatiska olycksfall. Vakten vid milan får
tillgodose det metafysiska behovet.
Den andra konventionen ansluter sig till Dan
Andersson som genom sitt motivval har ett
samband med den äldre traditionen.
Folkhögskolor, studiecirklar och ungdomsklubbar har
bidragit till att popularisera Dan Andersson.
Ingen yrkesgrupp har tillfört den svenska
litteraturen så många författare som
skogsarbetarna: Hedenvind-Eriksson, Albert
Viksten, Helmer Grundström, Olle Svensson,
Arnold Rörling, Otto Karl-Oskarsson och Birger
Vikström. Det är sannolikt bara en tidsfråga
innan någon eller några av de nämnda
författarna intar Dan Anderssons plats bland
läsarna och som förebild för epigonerna bland
författare in spe.
Bland sågverks- och massaarbetarna som
dominerar industriarbetargruppen i SIA:s
läsekrets är författarinslaget betydligt mindre. I
skrivande stund kan jag blott erinra mig Karl
Östman, Per Vikberg och Ragnar G.
Söderström. Den sistnämnde ännu ej representerad
i bokform. Inom denna grupp kan jag tydligt
skönja bara en litterär konvention som troligen
är gemensam för de flesta äldre
industriarbetare som i årtionden tillhört och levt med i
de politiska organisationerna.
I min fars bokhylla intog Upton Sinclairs
”Kung Kol” och Emile Zolas ”Arbete”
hedersplatserna. För de äldre industriarbetarna är
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
