Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Vill folk läsa god litteratur? En enquête bland redaktörer för tidskrifter och bokserier - Sigurd Klockare - Birger Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILL FOLK LÄSA GOD LITTERATUR?
klasskampsromanen måttstocken för vad man
fordrar av en författare. Efter en föreläsning
som en ung författare höll på en av Sundsvalls
industriorter om modern svensk litteratur
hörde jag en gammal arbetare beskriva hur
de unga författarna borde skriva sina böcker.
Dispositionen stämde ganska bra på Fredrik
Ströms ”Rebellerna” som den gamle arbetaren
tydligen inte kände till.
Sen förekommer det naturligtvis en mera
avancerad och av konventioner mindre bunden
publik såväl bland skogsarbetarna som
industriarbetarna. ABF-bibliotekarier på småorter
som jag träffat har berättat att de haft god
ledning för bokinköpen av tidningen Vits och
SIA :s recensioner. Det mera aktiva skikt av
organisationsfolk man träffar på resor och
konferenser tar ofta upp ett samtal om någon
novell eller dikt som de läst i SIA. Reaktionen
inför novellerna är ofta positiv. Den mera
exklusiva lyriken, i den mån den förekommit,
har man svårare att tillägna sig. Stig Sjödin
går bra, i synnerhet hos de yngre läsarna. En
del äldre sitter fast i vaneuppfattningen att en
”vers” bör vara rimmad och sångbar.
Vägarna från den verkliga litteraturen har
för många gått över veckopressen till detektiv-,
äventyrs- och novellmagasin. Om man i skolan
läst litet av den äldre skönlitteraturen och
sedan fortsatt med underhållningslitteraturen
i olika former utan att ha kommit i kontakt
med biblioteken eller de billiga bokserierna är
det en stor grupp som är förlorad för
skönlitteraturen sedan läsvanan blivit inrotad. I
debatten om veckotidningarna har ibland sagts
att detta slag av läsning skulle bilda en
övergångsform till den lödigare litteraturen för
ovana läsare. Det kan den naturligtvis göra,
men eftersom läsandet som teknisk färdighet
icke längre är något problem för de aktiva
generationerna tyder mycket på att de negativa
följderna dominerar.
När man vant sig med att betrakta
litteraturen som flykt och underhållning torde det
bli svårt för vederbörande att ställa om sig
på våglängder som gör dem mottagliga för
det som litteraturen egentligen syftar till. Det
som kulturantropologer och socialpsykologer
erfarit om vanebildningens natur talar för att
så är fallet.
Om min förmodan är riktig kan en på
underhållning inriktad läsvana inte förändras genom
en populariserad litteraturpropaganda i vilken
man understryker den goda litteraturens
un-derhållningsvärde, dramatik, spänning, humor
etc. Man kan visserligen få den publik man
vänder sig till att läsa eller köpa boken, men
då de nyvunna läsarna vanemässigt och
uppmärksammade på underhållningsmomenten
endast söker dessa blir de besvikna. Om en
stegring och dramatisering av en boks element
skall ske i föreläsningar, artiklar och reklam
bör denna inriktas på det bärande innehållet.
Det är naturligtvis en svårare och besvärligare
väg, men den leder till och inte ifrån
litteraturen.
BIRGER LUNDBERG
Vi
Tidningen Vi har under hela sin tillvaro
strävat efter att hålla de litterära bidragen på
en hygglig nivå. Den uppgiften har utan tvekan
underlättats genom tidningens speciella
sprid-ningssätt, som huvudsakligen bygger på
individuell prenumeration genom
konsumtionsföreningarna. En inte ovanlig missuppfattning
är, att tidningen utdelas gratis. Så är inte alls
fallet utan dess finansiering är byggd på
ekonomiskt sunda principer. Redaktionen har
emellertid vid redigeringen inte varit
nödsakad att varj e vecka snegla på statistiken över
försäljningen av lösnummer. Detta har givit
oss en stabilitet, som underlättat arbetet. Vi
har varit i den ställningen att varje vecka
kunna erbjuda vår läsekrets (nu 650 000
prenumeranter) åtminstone en novell, som om den
inte alltid varit av högt konstnärligt värde,
ändå sökt ge något mera än uteslutande
underhållning för stunden. Men denna strävan skulle
ju ha varit av mycket litet värde, om endast
en liten del av läsekretsen intresserade sig för
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
