Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Hugo Kamras: Giraudoux 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGO KAMRAS
fränaste repliker sätts in, och dessutom skärps
poängen på slutet genom att gumman från
Chaillot inbillar skojarna att hon är döv: hon
får på så sätt höra en hel del om deras
luftkontrakt innan de försvinner i djupet.
Girau-doux gör alltså denna teatermässigt säkert
mycket verkningsfulla undergångsscen till ett
stycke situationskomik, men bakom ligger i
själva verket samma skoningslöshet mot
bedragarna som diktaren en gång i klara verba gett
luft åt i ett brev till Paul Morand (1915):
”Mais de plus en plus je m’aigris (sans
apo-strophe aussi, c’est vrai) contre les gens
mal-hönnetes. Nous les tuerons apres la guerre, qui
en aura heureusement tué quelques-uns.”
”La folie de Chaillot” är ett suggestivt
diktverk, som med all sin skenbara besynnerlighet
rör vid moraliska problem av högst realistisk
natur. Giraudoux’ postuma pjäs vittnar om
strävan till fördjupning (liksom
Béthaniefilmen med sitt religiösa tema gör det). Hans
förmåga att klä sin livsuppfattning i en fantasifull
dräkt triumferar samtidigt som han lyckas
bevara en enhetligare stämning än tidigare; en del
onödigt ”bavardage” finns visserligen alltjämt
med men stilen löper på det hela taget
naturligare. Giraudoux befann sig uppenbarligen i full
utveckling och menade sig säkerligen ännu inte
ha sagt sitt sista ord då döden kastade pennan
ur hans hand. Det kan emellertid inte hjälpas
att hans verk sådant det nu föreligger mest ter
sig som fragment av hans begåvnings
sprudlande kvickhet; det är därför man med fördel
läser honom i valda doser. Att han med sin
rent personliga magnetism så starkt fångade
sin samtid är det däremot inte svårt att förstå,
och vittnesbörden talar just om
engångsfenomenet: ”För oss, som sett de efemära
underverk som ’Trojanska kriget’, ’Electre’,
’0n-dine’ blev i Louis Jouvets tolkning, ska alltid
förtrollande timmar leva kvar i minnet”, säger
Jacques Houlet i sin förträffliga studie över
Giraudoux’ teater. När emellertid franska
bedömare fortfarande tycks betrakta Giraudoux
som en av sina största, frågar man sig om han
ändå inte på det hela taget måste räknas till
de franska modeförfattare vars morgondag är
oviss, och man erinrar sig att han själv vid
något tillfälle klarsynt kallade sig ”en teaterns
j ournalist”.
Av Jean Giraudoux finns på svenska två skådespel: ”Siegfrid”, översatt av Elsa Thulin och med
inledning av Kjell Strömberg (Gebers 1929. 4: 50) och ”Trojanska kriget blir inte av”, tolkad av
Anders Österling (Bonniers 1938. 3:50).
Giraudoux på dödsbädden, tecknad av Jean Cocteau
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
