Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
rens modersmål är välgörande klar i linjerna
utan att fördenskull glida förbi väsentliga
nyanser. Dr Hamburger kan inte lastas för
att hon inte har fått med också en estetisk
analys. Däremot kan man rita ett frågetecken för
det på ett par ställen återkommande talet om
Rilkes ”ibland ganska långsökta liknelser”; det
tyder på bristande kontakt med
”modernismen” i hans senare stil. Likaså kan man ha
delade meningar om Käte Hamburgers
värdering av sonetterna i förhållande till elegierna.
”Den livsbej akelse” — skriver hon — ”som
Elegierna endast idémässigt banar vägen till,
är Sonetternas poetiska, hundrafaldigt
varierade tema”. För de flesta torde nog elegiernas
frågor mot kosmos vara ännu mera svindlande
poesi än sonetternas sköna formuleringar av
en trots allt föga bärkraftig myt. — Av dr
Hamburgers litteraturanvisningar framgår inte
att elegierna sedan flera år är tillgängliga i
en mycket instruktiv svensk översättning.
Hans Levander har tredelat sin
framställning så att det första kapitlet behandlar Hesses
liv och verk t. o. m. den märkliga novelltrilogin
”Knulp” (1915), det andra den långa
krisperioden och det sista 30-talsproduktionen
samt ”Das Glasperlenspiel.” Det är en
disposition som ingenting kan invändas mot — lika
litet som det finns någonting att anföra mot
enskildheterna i Levanders sobra och säkra
skildring, där den inre kontinuiteten i Hesses
ytligt sett något halsbrytande utveckling klart
kommer fram. Måhända hade det varit till
gagn om dr Levander i analogi med Käte
Hamburgers förfarande hade berett större utrymme
åt ”Das Glasperlenspiel”, vars allt
överskuggande ställning i diktarens produktion
knappast görs fullt tydlig. Den parentetiska
behandlingen av Hesses lyrik synes också innebära en
orättvisa.
Men det är lätt att ställa åsikt mot åsikt,
även då man tycker sig kunna åberopa de
bästa argument. Det viktigaste är att Käte
Hamburgers och Hans Levanders skrifter i allt
sakligt är av mycket hög klass. Inte bara på
grund av ämnenas betydelse hör de till den
välkomna litteraturen. Bengt Holmqvist
FILMORIENTERING
Nils Beyer: En bok om film. Radiotjänst 1949.
5:—.
Undertecknad tillhör inte dem som
samvetsgrant plöjer genom en uppslagsbok för att
upp
täcka dess ofrånkomliga brister. När Nils Beyer
i ”En bok om film” dessutom själv meddelar
att hans lexikon inte gör anspråk på
fullständighet skulle man på sin höjd kunna angripa
urvalet, att den betydande X. inte medtagits
när den mera obetydlige Y. omnämnes med
några rader, osv. Men även sådana
påpekanden är rätt meningslösa fast man gärna vill
anmärka på den genomgående tendensen att
ge skådespelarna mera utrymme än
regissörerna och att filmfotograferna inte alls
medtagits.
Boken har kommit till i anslutning till
Radiotjänsts serie ”Vi ser på film” och dess syfte
är att ge en kort orientering med illustrerade
återblickar på filmens utveckling. Inte helt
oväntat gör sig Beyer till tolk för två allmänt
accepterade uppfattningar vars giltighet dock
synes vara rätt diskutabel. Han berättar om
konflikten mellan dem som främst önskar
utveckla filmens form och dem som lägger större
vikt vid innehållet. Konflikten är dock av mera
dialektisk natur med hänsyn till det intima
sambandet mellan form och innehåll,
nödvändigheten att utveckla dessa element parallellt, att
av författarna (och producenterna) fordra
intelligentare och sannare manuskript och av
regissörerna ett mera fantasifullt utnyttjande
av uttrycksmöjligheterna. Vidare övervärderar
Beyer den svenska storhetstiden, vars filmer
givetvis har sitt historiska intresse som positiva
insatser och led i en kontinuerlig utveckling,
men vars konstnärliga hållfasthet av naturliga
skäl ändå var i skralaste laget, inte bara ur
absoluta estetiska synpunkter (om nu några
sådana skulle finnas) utan även jämfört med våra
normala krav på film i dag. Framställningen
skulle slutligen ha mått väl av om Beyer hade
något undertryckt sin präktiga middle-brow
attityd. Är man alltför snorkig mot high-brows
riskerar man nämligen att hamna i low-brow
lägret och Beyer är alldeles för kunnig för att
behöva utsätta sig för sådana risker.
I stort sett har emellertid Beyer lyckats
förträffligt med sin ganska svåra uppgift. Han ser
med ett för filmrecensenter ovanligt balanserat
perspektiv på filmen och dess
uttrycksmöjligheter och i den inledande uppsatsen förmår han
i stilistiskt berömvärt enkla och fängslande
drag skissera de historiska förutsättningarna
för filmens nuvarande situation och
problematik. För filmintresserade har denna generöst
utstyrda och förvånansvärt billiga bok sitt
givna värde. Harry Schein
5 BLM 1950 IV
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
