Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
SAMHÄLLS GESTALTER
Ruth Benedict: Kulturmönster. Livsstilar
och sedvänjor. Översättning av Gulli
Högbom. Tiden 1949. Inb.
15:—.
Den amerikanska etnologen Ruth Benedicts
bok ”Patterns of Culture” inleder en serie, som
Tidens förlag ämnar ge ut under rubriken
Modern människokunskap. Valet av startvolym
är i så måtto förträffligt som det antyder, att
samhällsforskningens förvisning till en skrubb
i den praktiska filosofins hus nu har hävts
också i de kretsar där man redigerar
psykologiska serier.
Men förträffligheten är inte begränsad till
denna allmänna tendens. Benedicts smått
klassiska bok är en i stort sett rekommendabel
introduktion till den moderna antropologins
människosyn, eller rättare till några viktiga
drag i denna. Visserligen finns det nyare och
ännu bättre handböcker än Benedicts. Men de
är i allmänhet inte fullt så lättillgängliga.
”Kulturmönster” har — bortsett från deskriptiva
enskildheter — inte mycket att säga dem, som
i någon mån har följt med litteraturen på
området. För en större publik bör framställningen
vara både spännande och tankeväckande.
Boken är upplagd så att några kapitel, som
innehåller resonemang om kulturformernas
relativitet, förhållandet mellan individ och
samhälle osv., inramar små monografier
över tre primitiva stammar — två från
nya, en från gamla världen — med
utpräglat skiljaktiga ”mönster”. Exemplen avser
att belysa författarinnans kardinaltes, som
är att ”modellerandet” av en kultur kan
förstås endast utifrån ”samhällets huvudsakliga,
emotionella och intellektuella drivfjädrar”.
Beteende och institutioner är delar av en
värderealisation, som kulturen i dess helhet
integrerar mot. Helheten är alltså inte en
summa, vars delar kan betraktas och
behandlas som isolerade entiteter, utan en
kulturpsy-kologisk gestalt, i kraft av vilken varje enskilt
element fungerar.
Synsättet är säkert riktigt i princip, men
Benedict har knappast gjort klart för sig hur
stora de svårigheter är som måste följa med
dess tillämpning i vetenskapliga sammanhang.
Åtminstone för närvarande — dvs. innan bland
annat en mängd empiriskt material samlats och
genomarbetats — är det svårt att undgå
metafysiska biverkningar vid bruket av
gestalt
teorin som sociologiskt hjälpmedel; dess
experimentella verifikation hänför sig som bekant
till ett oändligt blygsammare material än
samhällsforskningens.
Benedict undgår inte heller den metafysiska
faran på de punkter där hon skiljer
kulturgestalter från varandra. Hon inför, delvis i
anknytning till Nietzsche och Spengler,
termerna ”apollinisk” och ”dionysisk”.
Naturligtvis lyckas hon inte definiera dem meningsfullt.
Å andra sidan bygger hon gudskelov inte
mycket på dem; de slutsatser hon drar för det
västerländska samhällets del har sin rot i andra
och bättre premisser. Benedicts konklusioner
är inte särskilt sensationella, men åtskilligt
tyder på att de behöver inskärpas. Bara av
den orsaken förtjänar ”Kulturmönster” många
läsare.
Översättningen är fullt användbar, men
några egenartade smådrag bör påtalas. Ordet
gestalt är inte ett främmande specialord i
svenskan, såsom det är i engelskan, varför det
inte bör skrivas med kursiv eller på annat vis
behandlas tillgjort. Om Spenglers terminologi
i klarhetens namn måste återges också på ett
annat språk än översättningens, så är detta
språk inte engelska utan tyska.
Individualpsy-kologi är på god och exakt svenska inte
detsamma som ”individens psykologi” utan Adlers
speciella riktning, som Benedict inte alls
tänker på i det sammanhang där den sistnämndas
— onekligen något usurpatoriska —
beteckning förekommer i den svenska texten.
Bengt Holmqvist
KORTARE ANMÄLNINGAR
Sekel Nordenstrand: Järnhunger. LT:s
förlag 1950. 7: 50.
Lyrikern Sekel Nordenstrand praktiserar i
sin första prosabok det omtyckta men lite
uttjatade greppet att låta en mer eller mindre
aktuell verklighet speglas av ett historiskt
skeende; ”Järnhunger” är lokaliserad till ungefär
samma sektor av den svenska historien som
Sven Rosendahls ”Elden och skärorna” och
Mobergs ”Rid i natt!”. Om den förra boken
erinrar den genom sin behandling av
fiendskapen mellan bofast folk och ”lösefinnar”,
dokumenterad i drottning Kristinas beryktade
patent av 1636; med den senare har den så
flagranta beröringspunkter att det bitvis
förefaller rimligt att tala om ren parafrasering.
Romanens huvudperson är en stursk och näv-
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
