Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
grepp, och slutar alldeles riktigt med
hemkomstens platta västgötaklimax. Man tvivlar
inte på att det går till så. — Eric Williams lär
hålla på med en bok om sin vistelse i det
neutrala Sverige på hemfärden, ett kapitel som
är mycket kort i ”Trähästen”. Av
antydningarna där anar man att det kommer att bli en
mindre spännande men mycket rolig skildring
— antagligen inte minst rolig genom
återgivandet av den engelska självkänslan inför
”utlänningar”, med deras konstiga seder och språk.
De begriper ju säkert inte själva hälften av vad
de säger, klagar Eric Williams’ kamrat i sitt
hotell vid Birger Jarlsgatan. Kerstin Anér
Margaret Drake: Chrysantas farliga drifter.
Översättning av Lennart
Rheyneu-claudes. Hökerbergs 1949. 11: 50.
Ett brokigt omslag, en klatschig titel,
översättning från engelskan — man väntar sig en
av dessa pinsamt effektiva anglosaxiska
underhållningsromaner, vilka man glider igenom
liksom på väloljade kullager. Men man blir
överraskad. Margaret Drakes roman är förvisso
utmärkt underhållning, men den äger en mycket
personlig charm. Den kan kanske kallas brokig,
men det är en brokighet med karaktär.
Originaltiteln är helt enkelt ”Chrysantha”, och med
all rätt. Skämtet med psykoanalysens ”farliga
drifter” är inte det viktigaste temat. Det är den
unga hjältinnans personlighet som dominerar.
Romanen utgörs av Chrysantas dagbok och är
skriven i en ypperligt fasthållen, oemotståndlig
ton av förnumstigt fantasteri, som också
översättaren har lyckats fånga på kornet. Vad som
tjusar hos Chrysanta är hennes naivt
förutsättningslösa inställning till livet. Rundögd och
klarögd som ett barn har hon barnets
självklara sätt att acceptera de besynnerligaste
förkunnelser och de bisarraste händelser.
Historien har något av psykologisk crazy, men
genomandad av det engelska småstadslivets
serena stämning och praktiska common sense.
Den hör till den lekfulla engelska litteratur som
ger läsaren en behaglig känsla av att sväva i
luften utan att ha tappat kontakt med fasta
marken. Allt kan hända, men allt verkar
naturligt när det händer. På ett mycket roande sätt
betraktas djuppsykologins undermedvetna
drifter och spiritismens okynniga elementarandar
som jämställda verkligheter, vilka till slut
sammangaddar sig och ställer till med en veritabel
häxdans av ockulta fenomen, därtill stimulerade
av hjältinnans kärlekskonflikter. Ty romanen
handlar om Chrysantas förälskelse i en ganska
komplicerad ung man, och den dåraktiga
historien har en allvarlig mening. Den visar
hur ett par ungdomar lär sig av kärleken att
ta det osäkra för det säkra och våga ge sig det
otrygga livet i våld. Annmarie Lundström
Hugo Swensson: Utkast till en människa.
Natur och Kultur 1949. 8: 25.
Hugo Swensson, skaramagister, författare
och kännare av fransk litteratur, är numera
en sjuttioåring med silver i hår och mustasch,
men han har bevarat tjuvpojkshumöret levande
inom sig. Med en alldeles förbluffande friskhet
och inlevelse har han i en fin liten memoarbok
berättat om de egna pojkåren, deras fröjder
och sorger, och han har gjort det utan en
skymt av suckan eller pekpinnar, i en ton av
munter och broderlig maskopi med det egna
pojkjaget. Han varken förskönar eller
svartmålar; snarast är det den kloke gamle
skol-magistern som för ordet och som på pricken
förstår var det kniper i pojksjälarna och vad
de olika utkasten är värda. Det gäller både om
porträttet av författaren som grabb och om
de andra förbiskymtande pojknunorna i boken.
Berättelsen är otvunget inbakad i en fyllig
miljöskildring från 1880-talets borgerliga
Stockholm med Kungsholms kyrkogård som
centrum, vilket författaren med livfull och
skalkaktig interiörkonst har ställt levande för
våra blickar med fotogenlampor, spottlådor,
frackvisiter, hyrkuskvagnar, antimakasser,
kro-kanvillor och alla de övriga krusidullerna och
putslustigheterna. Det faller ett skimmer av
humor och poesi i betagande blandning över
dessa sidor, och man har inte mindre nöje av
berättelsen om hur familjen Swensson for ut
till sommarnöjet vid Vaxholm med en av de
vita skärgårdsbåtarna, i vars aktersalong
högljudda och rödbrusiga herrar i seglarmössa och
blå cheviotkostym satt och drack punsch och
bolmade på feta cigarrer. Bilden har ett slags
tidlös giltighet; den är aktuell i den dag som
är, liksom det pojklynne av vaken och
ofördärvad upptäckarhåg som här målats i
verklighetstrogna färger alltid kommer att finnas till
— eller låt oss åtminstone hoppas det! Det är
roligt att läsa om pojkårens eviga följeslagare
bland böckerna, och ens hjärta värms av att
höra om hur de svenska klassikerna lästes och
beundrades i dessa gamla bildade borgarhem
av numera försvunnen eller försvinnande typ.
Hugo Swensson har tycke både av litterär
musketör och av svensk Goncourt.
Holger Ahlenius
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
