Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - T. S. Eliot: Ur ”Cocktailpartyt”. En scen i tolkning av Erik Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ”COCKTAILPARTYT”
Reilly
Först måste vi komma underfund med er, sedan kan vi
avgöra vad som är normalt. Två saker upptar er,
sa ni. Den första?
Celia
En känsla av ensamhet.
Men det låter så platt. Jag menar inte bara
att det har varit en krasch: fast det har det ju också.
Det är inte bara en illusion som krossas
på vanligt sätt eller att jag känner mig sviken.
Det är ju något som alla sorters människor
ständigt råkar ut för, och som de kommer över,
mer eller mindre, åtminstone någorlunda.
Nej. Jag menar att det som hänt har gjort mig medveten om
att jag alltid varit ensam. Att man alltid är ensam.
Inte rätt och slätt slutet på ett förhållande,
inte ens upptäckten att det aldrig har existerat —
utan ett avslöjande av mitt förhållande
till alla människor. Vet ni —
det tycks knappast längre löna sig att tala med någon!
Reilly
Och era föräldrar då?
Celia
Å, de bor på landet,
nu har de inte råd att ha ett hus i stan.
Det är svårt nog för dem att klara gården:
men den har gått i arv så länge, att de inte vill släppa den.
Reilly
Och själv bor ni i London?
Celia
Jag delar en våning
med en kusin: men just nu är hon utomlands,
och min familj vill jag ska komma och stanna hos dem.
Men står jag inte ut med tanken.
Reilly
Ni vill inte träffa någon?
Celia
Nej . . . inte för det att jag vill vara ensam,
utan för att alla är det — åtminstone tycker jag det.
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
