Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - T. S. Eliot: Ur ”Cocktailpartyt”. En scen i tolkning av Erik Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELIOT
Reilly
Nej.
Celia
Jag är kanske bara typisk.
Reilly
Det finns olika typer. Några är rätt sällsynta.
Celia
Å, jag trodde att jag gav honom så mycket!
Och han mig — och det som vi gav och tog
tycktes så riktigt: inte som en beräkning
av vad som var bäst för de människor vi varit
utan för den nya människan, oss. Kunde jag
känna så nu, skulle det än i dag tyckas riktigt.
Och så upptäckte jag det dubbla främlingskapet
och att vi aldrig vare sig gett eller tagit
utan bara hade begagnat oss av varandra
för våra egna syften. Det är det hemska. Kan vi
bara älska det vi skapat med vår egen inbillning?
Är vi då alla oförmögna att älska och att älskas?
Då är man ensam, och om man är ensam
är älskaren och den älskade lika overkliga
och drömmaren inte verkligare än sina drömmar.
Reilly
Och mannen. Hur ser ni numera på honom?
Celia
Som på ett barn som gett sig in i en skog
under lekar med en inbillad lekkamrat
och plötsligt upptäcker att han bara är ett barn
vilse i en skog, och nu bara vill gå hem.
Reilly
Medlidandet kan redan vara en ledtråd
med vars hjälp ni hittar ut ur skogen.
Celia
Men om jag också lyckas hitta ut ur skogen
så står jag där med det otröstliga minnet
av skatten som jag gick in i skogen för att finna
och aldrig fann, och som inte fanns där
och kanske ingenstans finns? Men om ingenstans
varför känner jag mig brottslig för att jag inte fann den?
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
