Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Åke Runnquist: Den unge Rudolf Värnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UNGE RUDOLF VÄRNLUND
hennes många vänner bland pionjärerna i dess
tidiga generationer kom ofta på besök och
etablerade livliga politiska diskussioner.
Rudolf Vämlund fick från början i sig
socialismens idéer och det föll sig därför alldeles
naturligt för honom att genast ansluta sig till
fackföreningen så snart han fick tillfälle —
något som inte var så vanligt då som nu, efter
vad hans gamla arbetskamrater berättat.
Redan som elvaåring fick han börja på en
kartongfabrik — på halvtid medan han gick
kvar i skolan och efter ett år på heltid. Trots
sin skolning i de vilda gröndalsgängen var han
en känslig och ömtålig pojke och i hans böcker
finns många spår av hur den synnerligen råa
och ogenerade tonen bland arbeterskorna på
fabriken träffat honom som dundrande örfilar.
Efter kartongfabriken arbetade Värnlund i
olika yrken, han var hissmörjare hos Luth &
Rosén, han drev en kort tid ett antikvariat på
Hornsgatan och hann också uppleva en period
av arbetslöshet. Längsta tiden höll han sig
inom det typografiska facket och var 1917—
1920 tryckeribiträde på Dagens Nyheter, där
han arbetade på nattskift och på så sätt fick
en egenartad arbetstid som främjade de
ovanligt livliga anlag för dagdrömmeri han visade
redan i de tidiga tonåren. Ett praktiskt intresse
saknade han emellertid inte för den skull.
Redan som femtonåring gick han in i
Södermalms socialdemokratiska ungdomsklubb och
var dess sekreterare under den upprörda
revo-lutionsvåren 1917. Han fick alltså som
funktionär i en av landets största och livaktigaste,
politiskt hyperradikala klubbar uppleva denna
stormiga tid, med hungerkravaller,
militärdemonstrationer, revolutionsparoller och som
slutlig kulmination ungdomsrörelsens
utbrytning ur det reformistiska socialdemokratiska
partiet. På sommaren 1917 utbröt också en
typografstrejk, som varade över sju veckor och
som fick ett för arbetarparten nedslående
resultat. Rudolf Värnlunds tid som
industriarbetare var kanske inte så lång som några
andra författares men den inföll under en
ytterst mottaglig ålder och under en händelse-
Värnlund vid tiden för debuten
rik tid, som försåg honom med rikligt stoff för
hans kommande diktning.
Ett outsläckligt bokintresse av samma art
som andra jämnåriga arbetarförfattares hade
han visat redan som liten och omkring 1917
började han också skriva själv. Inga av hans
tidigaste alster finns bevarade, men av
protokollen i ungdomsklubben kan man se hur hans
stil från kantiga bokstäver och valhänt
formulering utvecklas till allt större ledighet under
våren 1917. Sin första novell publicerade han
i Folkets Dagblad, som då var
vänstersocialisternas organ, julen 1918. Kort därpå fick han
emellertid ett annat forum för sina skriverier,
i Studiekamraten, som började utkomma vid
årsskiftet 1918—1919. Dess förste redaktör
var Frithjof Björkman, likaledes
vänstersocialist och nära vän till Värnlund. Den senare
medverkade med åtskilliga ambitiösa
recensioner och artiklar — han utlade utan hämningar
alla slags litteratur: Eddan, Aristofanes och
Selma Lagerlöf, med ett allvar och ett
bild-ningsnit som närmast ter sig rörande.
Däremot tillhörde aldrig Värnlund redaktionen av
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
