Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Åke Runnquist: Den unge Rudolf Värnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UNGE RUDOLF VÄRNLUND
Fyra författare. Fr. v.: Värnlund, Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson och Gustav Hedenvind-Eriksson
med bl. a. Karin Boye och Erik Blomberg
representera den unga dikten i kalendern
Sveas jubileumsårgång 1924. ”Vandrare till
intet” hälsades emellertid på sina håll i
borgerlig press med stor tillfredsställelse. Man skrev
att socialismen förlorat ännu en av sina
diktare, medan en liknande tro i arbetarpressen
givetvis framkallade häftig indignation.
Värnlund blev dock föga trakterad av att jämföras
med Jändel, Oljelund, Leon Larsson och andra
som övergivit socialismen och han skrev till
Eyvind Johnson att han fortfarande höll på
”dess väsentligaste filosofi”. Man får dock ge
kritiken rätt i att detta knappast går att utläsa
ur ”Vandrare till intet”. Det blev emellertid
snart klart att man inte kunde räkna på
Värnlund som argument mot arbetarrörelsen.
Redan nästa bok, romanen ”Ja och nej”
(1926), visar upp det ohållbara i egoismen.
Bonddottern Ingrid och studenten Edvin blir
efter en egocentrisk tillvaro båda kalla och
utbrända — boken slutar i ett livsförnekande
nej. Bäst är en del scener ur deras samliv samt
en del desperata dagboksanteckningar av
Edvin, annars får man nog hålla med
Värnlund, som i regel såg skarpt och illusionsfritt
på sina egna böcker, när han kort efter
utgivningen tar avstånd ifrån den.
Följande år var han emellertid än en gång
redo att visa hur den ytterliggående egoismen
slutar i bankrutt, men nu med en ny
motivering och en mycket säkrare konstnärlig balans,
i ”Upproret”. Boken, som är en av våra få
äkta kollektivromaner, skildrar hyresgästerna
i ett stort hus på Söder och deras beslut att
hämnas en oförrätt från värdens sida genom
att inte betala hyran. Hyresstrejkens förlopp
ger en enkel och stabil stomme åt handlingen,
som fylls ut av diverse händelser i huset, bl. a.
ett gruvligt mord och kärlekshistorier av olika
slag. Som egoismens representant står den
hemvände sjömannen Martin, som bestämt
vägrar att blanda sig i det hela; han sköter
sitt och vill inte tyngas av andras bekymmer.
Strejken slutar i förvirring och nederlag, men
den får ändå Martin att inse att lojalitet och
sammanhållning har sitt etiska värde, om inte
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
