Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Paul Lindblom: Kritik — från författarens synpunkt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL LINDBLOM
KRITIK - FRÅN FÖRFATTARENS
SYNPUNKT?
”Men ought to value literature
for being what it is.”
Theory of literature
1
En diskussion om den litterära kritikens
förutsättningar kan lämpligen börja ganska långt
från centrum för att först några kända
förhållanden om kritikens praktiska organisation
skall kunna rekapituleras.
I vårt land ligger och kommer utan tvivel
också i framtiden den kritiska verksamhetens
tyngdpunkt att ligga i dagstidningarnas
anmälningar. De få tidskrifter, som kontinuerligt
recenserar nya böcker, och de få kritiska
essayer, som publiceras, kan visserligen bidra
till att modifiera dagskritikens bild men inte
i större utsträckning till att omskapa den.
Det finns vissa socialpsykologiska faktorer,
som spelar relativt stor roll för utformningen
av dagskritiken. Ännu har ingen systematisk
undersökning gjorts för att analysera dessa
faktorer. En del tendenser är dock så påtagliga
att det inte är särskilt djärvt att skissera de
faror, som dagskritiken är utsatt för.
Det är naturligt att varje år skapar vissa
attityder hos kritikerna. De ställer mer eller
mindre medvetet in sig på att böcker av redan
erkända författare skall visa sig vara särskilt
intressanta och kanske också särskilt värdefulla.
I det övriga stora materialet avtecknar sig vissa
mönster, vissa strömningar, som just detta år
av olika skäl tilldrar sig större uppmärksamhet
än andra mönster och andra strömningar.
Detta är i och för sig ofrånkomligt. Men det
finns två faktorer, som komplicerar förloppet.
För det första har många kritiker en ambition
att så snabbt som möjligt presentera en
nyutkommen bok. Det fordras mycket stor
vaksam
het och självständighet för att inte de redan
befintliga attityderna skall bli avgörande för
bedömningen. Trots den korta tid, som
kritikern har till sitt förfogande, måste han varje
gång uppleva boken — det vill säga nå fram
till en erfarenhet, som går bakom de ytliga,
övertagna attityderna. För det andra — och
denna komplikation är kanske allvarligare —
skapar ”första omgångens” recensioner mycket
snabbt nya attityder till den recenserade boken.
Om det nu bland de följande kritikerna finns
sådana, som saknar en någorlunda enhetlig
åskådning i fråga om litteratur och har en
alltför fragmentarisk erfarenhet, är möjligheten
och sannolikheten att de skall komma utanför
de redan präglade attityderna liten.
Om man följer en del böckers öden i
recen-sionsfloden, är det också påfallande att
anmälningarna i så hög grad liknar varandra. Denna
osj älvständighet hos många kritiker observeras
inte alltid, eftersom recensionen i och för sig
kan innehålla välmotiverade omdömen,
stimulerande synpunkter och dessutom ge den
vägledning, som läsaren önskar. Felet är att
recensionen har kommit till mer efter studiet
av andra recensioner än efter ett studium av
boken i fråga. Författaren begär på sätt och
vis litet, på sätt och vis mycket: han fordrar
att recensenten skall ha umgåtts med boken
och inte bara skall leverera en skickligt
hop-vispad syntes av åsikter efter en hastig
genomläsning. Ivar Harrie formulerade en gång i en
enkät i BLM vad det här är fråga om: ”ett
uppdrag att recensera en bok är en anmodan
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
