Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Paul Lindblom: Kritik — från författarens synpunkt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL LINDBLOM
att sannfärdigt tala om vad man kunnat läsa
ut ur boken och vad man inte kunnat låta bli
att läsa in i den”.
Det finns emellertid en rad teoretiska och
principiella faktorer, som försvårar kritikerns
ställning och som sätter också den mest
självständiga och erfarna kritiker i en besvärlig
situation. — Den tradition, som har utbildats
inom litteraturhistorien i vårt land och som
vill lägga huvudvikten vid de icke-estetiska
momenten, har inte gynnsamt påverkat
utvecklingen av den litterära kritiken. Särskilt
akademiska kritiker har tidigare gärna skrivit om
”något annat”. De har snabbt glidit över den
centrala analysen av diktverket för att i stället
nysta upp någon perifer trådända och på detta
sätt underhålla sig själva och en och annan
läsare, som går till recensionen för att läsa
kritikern men inte för att få reda på något
väsentligt om den anmälda boken. Genrens
mästare torde ha varit Fredrik Böök och att
denna genre nu har trängts tillbaka, är väl till
en del fyrtiotalskritikens förtjänst.
2
Ett betydande försök att sammanfatta
väsentliga strävanden i modern estetik och
litteraturkritik har gjorts av René Wellek och Austin
Warren i deras arbete ”Theory of Literature”.
Hos dem kommer den estetiska värderingen i
förgrunden och hos dem finns ett försök att
analysera den litterära värderingens särart,
som innehåller ytterst intressanta synpunkter
och som i varje fall avgjort klarare än hos de
flesta andra estetiker fixerar väsentliga
problemställningar.
I diskussionen om ”Theory of Literature”
har märkts en tendens att karakterisera den
grundsyn, som genomgår detta verk, som
uttryck för poetisk ”formalism”. Allt kommer
här an på vad man lägger in i orden men om
dessa termer suggererar någon att tro att
”Theory of Literature” skulle innehålla ett
program med dragning åt Kart pour Kart, är man
inne på fel spår. En diskussion om Fart pour
Fart förutsätter att man accepterar den
tradi
tionella motsättningen mellan litteraturens
form och litteraturens innehåll. Uppfattningen
av denna relation som en kontradiktorisk
motsats analyseras emellertid sönder på ett
ytterligt effektivt sätt av Wellek och Warren och
skall man förstå deras grundsyn, kan det vara
lämpligt att börja med denna analys.
Det finns inte någon möjlighet att dra en
gräns mellan form och innehåll. I det som vi
kallar ”innehåll” ingår också formelement:
händelserna i en roman är delar av innehållet,
under det att sättet på vilket de är arrangerade
är en del av formen. Det finns få litterära verk,
som inte blir löjliga eller meningslösa, om man
bara ger dem i en synopsis. — Det är
nödvändigt att i stället göra en distinktion mellan
”materials” och ”structure”, där båda
begreppen inrymmer element av det som förut
kallades form och innehåll. ”Theory of Literature”
ser som en huvuduppgift både för
litteraturhistorien och litteraturkritiken att analysera
hur detta ”material” formas till ”struktur”,
hur olika filosofiska, psykologiska och sociala
erfarenheter samt ordsammanställningar,
rytmer och kompositionsschemata integreras och
får konstnärlig struktur.
Litteraturen har som sin väsentliga uppgift
att ge erfarenhet. Om man accepterar detta,
kommer man över till frågan hur kritikern skall
bedöma denna erfarenhet, värdera diktverket
— en värdering, som måste skiljas från den
värdering av litteraturens betydelse som
kulturfaktor, som karakteriserar skilda tider och
samhällen. Finns det ett särskilt estetiskt kriterium
eller skall litteraturens estetiska värde i sista
omgången vara beroende av kriterier, som
ligger utanför litteraturen?
Som utgångspunkt för denna diskussion
väljer Wellek och Warren T. S. Eliots sats att
”the literariness of literature” bedöms genom
ett estetiskt kriterium men att ”the greatness
of literature” väges mot ett ”extra-aesthetic
criteria”. Denna analys avvisas — också
kriteriet på litteraturens ”storhet” ligger inom
konstverket självt. Om man inte ser form och
innehåll som motsatta utan i stället skiljer
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
