Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Margit Abenius: Kärlek i trettonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
KARLEK I TRETTONDE SEKLET
De flesta känner till vår första roman och
”vår första författare” genom Schuck. Petrus
och Kristinas medeltida kärlekssaga har också
lockat en modern svensk författare, Sivar
Ar-nér, till återdiktning och nyupplevelse. Sven
Stolpe har behandlat ämnet essayistiskt i en
bok om svensk mystik. Marken är förberedd,
men det måste betraktas som en stor litterär
händelse, att den del av Petri de Dacia Uita
Christinae Stumbelensis som kallas ”Besöken
och breven” (utgiven första gången 1896 på
originalspråket latin) nu föreligger i en
konstnärligt god, med kommentar försedd
översättning av Tryggve Lunden.
Kristina från Stommeln var en
hypersensi-tiv, hysterisk bondflicka med starka visionära
anlag, som från tidiga år upplevde ohyggliga
demoniska anfäktelser och däremellan extaser
av sådan ljuvhet att man väl fattar, att inga
lidanden tycktes henne för svåra för att nå
dem. Omplanterad i nuet skulle Kristina
antingen ha suttit bakom hospitalsgaller eller —
om hennes krafter hade lyckligt frigjorts —
kanske varit en benådad konstnärinna, mäktig
både sval längtan och het lidelse. I den miljö
och den tid hon levde var hon förutbestämd
till religiös aktivitet. Skildringen av hennes
dj ävulsbesatthet är skrämmande, rentav
ohygglig men fascinerar ändå genom uttryckets
våldsamhet och det ytterligtgående i
upplevelserna. Hon drar blodiga spikar ur sitt kött och
stigmatiseras med Kristi sårmärken, hon
besudlas av träck och hittas en gång i en tunna
med avskräde, hängs upp i ett träd och blir
nedtagen, medan fingrarna fastnar och blir
kvar, genomlider rådbråkningsstraffet liksom
Petrus de Dacia: Om den saliga jungfrun KRISTINA
av Stommeln. I översättning och med inledning av
Tryggve Lunden. Bonniers 1950. 11:50.
mystikerns själsliga öknar av svårmod och
torka. När hon är bortryckt i det extatiska
tillståndet, hör omgivningen ”honungsljuva
melodier” i hennes närhet eller förnimmer en
ljuvlig doft. För en modern läsare är det
omöjligt att urskilja vad som är hallucinationer,
omedvetet bedrägeri eller inspiration ur för
oss okända kraftkällor. Men tydligt är att
omgivningen var starkt medryckt av Kristina och
delade hennes föreställningsliv.
Till Kristinas fromma by kom en
decemberkväll 1267 dominikanermunken Petrus från
Gotland, en man av europeisk bildning, som
ända sedan sin barndom hade älskat att höra
om helgonens liv och även innerligt åstundat
att lära känna ett helgon, ”någon till vilken
jag i hjärtlig kärlek kunde sluta mig, genom
vars dygder jag kunde uppbyggas, genom vars
fromhet jag skulle eldas och väckas upp ur
den världströtthet, som nedtryckt mig sedan
min barndom, genom vars sällskap jag skulle
vinna säkerhet och befrias från alla tvivel samt
särskilt upplysas om det som rör de heligas
leverne”. Den mystiska kärlekseld som tändes
i hans hjärta i decembernatten — och som
skulle brinna till livets slut och krönas av
trofasthetens äretecken — får sin egenart
därigenom att det sinnliga underlaget är i det
närmaste omedvetet för honom själv och i varje
fall hårt undertryckt men just därigenom
färgar de himmelskt andliga upplevelserna med
dunkel skönhetsglöd. Skildringen av en mörk
miljö får de sällsammaste övertoner. Om
Kristina var en ursprunglig visionär, mäktig
hänryckning, så är Petrus en utomordentlig, en
stor författare. Med ordens magi spänner han
svindlande broar från nattdjupen till en salig,
översinnlig rymd. Allt blir lika åskådligt, vare
sig han med skakande realism målar djävulens
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
