Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Margit Abenius: Kärlek i trettonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
meln, som blev den icke skrivkunniga
Kristinas biktfar och förmedlare av breven och som
kanske i längden tillskansade sig för mycket
makt över henne. Petrus hade av Kristina fått
löfte om upplysningar som ingen annan skulle
få. Han bönfaller om att äntligen få dem, men
de ges honom icke. Även omständigheterna
kring Kristinas planerade överflyttning till
Sverige har underliga drag: från Stommeln är
det alltid fråga om att Johannes skall följa med
Kristina till det nordliga landet, men Petrus
inviterar icke någon enda gång Johannes,
endast Kristina själv och hennes bror (som
verkligen kom till Sverige). Efter sista besöket,
som ej finns beskrivet, säger sig Petrus ha
blivit ”sällsamt förstämd”. Också läsaren
grips av förstämning över att till och med
denna helgonkärlek skulle fördunklas.
Romanen kunde inte ha slutat mer dramatiskt än
den gör. Krig rasar på Gotland. Petrus
känner dödens närhet. ”Jag vet icke, om du
mera kommer att få se mitt ansikte i detta livet,
ty j ag lider svårt av fj ärdedagsfrossa”, skriver
han. Efter att ha hälsat till vännerna i
Stommeln och nämnt dem vid namn, slutar brevet:
”Ännu en gång och för evigt farväl!”
En tid mer fjärran från vår egen än den
som ”Besöken och breven” avspeglar låter sig
knappast tänkas. Men just i kontrastlagen
ligger väl också bokens aktualitet. Den tidens
människor späkte sinnena, vi stympar
idealdriften och hjärtebehovet. Hur får och hur
bevarar man ett gott mått, väl rågat, skakat
och överflödande?
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
