Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
I EN GRYM VÄRLD
Per E. Rundquist: Utsatt till vargarna.
Noveller. Veckotidningen Vi/K. F :s Förlag
1950. 6: 75.
”Utsatt till vargarna” har Per E. Rundquist
kallat sin nya novellsamling. Med ett par
markanta undantag förefaller det dock, som om
människorna i hans berättelser snarare vore
utsatta till myrorna. Inte till enstaka raggiga
bestar sålunda, utan till de myriader av
småkryp som utgör nervrons, själslugnets,
sinnes-jämviktens värsta, ettrigaste fiender. En hel
grupp noveller handlar om hämmade, om
neurotici och psykopater. De otaliga små
irritationsmomenten, de smygande
oluststämningarna, vardaglighetens och trivialiteternas
kvävande ”ohygge”, tvångstankarna och
förföljelseidéerna — allt detta återger författaren
i sina lyckligaste ögonblick med ilsnabba
störtflygningar, med en fjäderaktig lätthet, en
bevingad otvungenhet som gång på gång ställer
läsaren överraskad. Han tror sig ha läst något
enkelt och självfallet. Först efteråt upptäcker
han förbluffad, att han låtit suggerera sig av
komplicerade, ömtåliga själstillstånd, som
vanligen anses ligga bortom de ordinära, men som
alltså kan framställas som sådana.
”Ensamhet” och ”Det fientliga huset” är kanske de
allra styvaste av dessa berättelser. Liksom i
sin tidigare produktion är Rundquist även här
specialist på själsrörelsernas mikroskopi, men
rörelserna har blivit häftigare, ibland
våldsamma, och fortplantar sig längre ner på
djupen. De psykologiska valörerna ligger honom
alltjämt om hjärtat, men under en bevarad
slöja av skymning eller soldis står färgerna
numera starkare, mer glödande och mer
oförmedlade intill varandra. Han har nått längre
på den väg mot förnyelse och outforskat land
som han slog in på för fyra år sedan, i
novellsamlingen ”Den strimma av verklighet”.
Naturligtvis finns det också stora och
fruktansvärda bestar i Rundquists novellbok. Dit
hör de makter som numera gör eventualiteten
av världens undergång till något mer än ett
fantasifoster. Därom har författaren skrivit en
av de uppochnedvända utopier, en av de
framtidsvisioner, genomisade av skräck och fasa,
som redan hunnit bli vieux jeu och där han
sålunda är för sent ute för att ha lyckats
åstadkomma något originellt. Ohyggliga bestar är
också de eumenider som jagar huvudpersonen
i ”Ta hand om hennes död!”, men jag måste
erkänna att jag inte blir på det klara med om
han verkligen har mördat en kvinna eller om
han ”bara” hetsas av tvångsföreställningar.
Säkert är, att det är en hets till vanvett eller
död, och att författaren gått i land med att
göra den kusligt åskådlig. En förfärlig varg är
slutligen döden, vars hotande skugga tornar
upp sig över den bräckliga sommaridyllen i
”Säkert!” — den utsökt fina historien om en
ung kvinna, som inte vet om att hon är
dödsdömd, och om hennes älskare som inte till
något pris får låtsas om någonting, medan
vissheten mal och mal i hans medvetande och äter
sig igenom alla de barriärer han mödosamt
byggt upp. Med sin inre monolog utgör den
novellen en annan topp i samlingen.
Sen finns där förstås fyllnadsgods. ”Hör va
pappa säjer!” är visserligen en förträfflig
barnhistoria om en irritabel och tjatig pappa,
som av ungen hindras från att avnjuta en
attraktiv ung kvinnas närhet, men sådant visste
jag förut att Rundquist kan. Den charmfulla
bagatellen hör hemma i hans gamla register.
”Begravningsblomman” och ”Ett barn tar
avsked” förefaller mig lite för vaga och
konturlösa, medan ”När livet är naket” blivit en
smula billig. Motivet med människoparet på
en obebodd ö är så uttröskat och banaliserat
att det inte längre tål att utnyttjas ens i
överförd betydelse. Men samlingen innehåller
tillräckligt många personliga och lödiga ting för
att inte gå till botten, för att förtjäna att flyta
i land på publikintressets vänliga kust.
Holger Ahlenius
NATURBEGÅVNING OCH
AMBITION
Arne Ohlsson : Du skall. Bonniers 1950.
8: 75.
Daga Grimberg: Genom sommaren. Bonniers
1950. 10: 50.
Stilistiskt om Fridegård, motiviskt om
Karl-Oskarsson och Birger Vikström erinrar
nykomlingen Arne Ohlssons friska och fräna roman
om skogshuggarslit och ungdomsoro i en liten
norrländsk avkrok. Författaren har enligt
uppgift själv i flera år försörjt sig på skogsarbete,
och den reportagemässiga sidan av hans roman
förefaller också vattentät. Den innesluter
mustiga och svettluktande utriv ur barackernas
socken, fläskos och våta kläder,
underbetalning, strebermentalitet, strejkvarsel och
mag-kräfta. Lika skarpögt förmedlade verkar
in
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
