Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
riktigt klar bild av vari detta framåtskridande
skulle ha bestått.
Vera M. Deans ”Världsmakterna Sovjet och
Amerika”, som nu presenteras för den svenska
allmänheten i Aslög Davidsons goda om också
inte alldeles felfria översättning, har stora
likheter med Lindhs bok i fråga om syfte ehuru
inte till formen. Deans bok är redigerad
systematiskt, och vi får under skilda rubriker veta
åtskilligt om Rysslands historia, ekonomi och
utrikespolitik. Men bokens tendens är att
motarbeta den starkt antibolsjevikiska tendensen
i författarinnans hemland genom
framhävandet av att Stalins utrikespolitik är defensiv och
”strategisk” och f. ö. i många stycken
påminner om Rysslands traditionella attityd mot
världen. Johannes Wickman understryker i
förordet författarinnans tes, bl. a. genom att
kritisera det traditionella svenska rysshatet.
Att vi svenskar i gången tid skulle ha varit
speciellt förföljda av ryssarna och av dem
tillfogats större skador och lidanden än vi själva
har vållat dem är verkligen en ren inbillning.
Men vad skall man säga om de 100 millioner
människor i det östra Central- och Sydeuropa
som efter det andra världskriget har tvungits
in under ryskdominerade kommunistiska
regimer? Vera Dean halkar behändigt över detta
centrala problem och talar liksom Nils Lindh
helt vagt om Rysslands behov av gränsskydd
mot väster. Men är då de 100 millionernas egna
behov till den grad betydelselösa, att de inte
ens får nämnas vid sidan av de 200 ryska
millionernas? Detta kvantitativa betraktelsesätt
inger djup motvilja och för tanken till
nazisternas ”geopolitiska” funderingar. Hitler ansåg
sig ju behöva Tjeckoslovakien för sin säkerhet,
och det föresvävar tydligen Vera Dean att
västmakterna bör sluta en Miinchenfred med
Sovjetunionen på ”randstaternas” bekostnad.
Även denna författarinna uppfattar
bolsje-vikregimen som ett nödvändigt led i Rysslands
utveckling och som numera definitivt etablerad.
Lika trosvisst skrev andra författare för några
år sen andra böcker om ”det nya Italien” och
”det nya Tyskland”. Den fatalistiska synen på
bolsjevismen röjer tydligast sin ohållbarhet, då
övergången från det gamla Ryssland till det
”nya” skall skildras. Författarinnan noterar
kort och gott att de ryska politiker som bar
ansvaret för omvälvningen i mars 1917 ”visade
sig ur stånd att hålla sig kvar vid makten”
(s. 86—87). Som bekant störtade bolsjevikerna
den provisoriska regeringen efter att först i
hög grad ha försvårat dess arbete, ungefär som
Napoleon 1799 krossade
direktorialförfatt-ningen och Hitler 1933 Weimar-författningen.
Mycket svag är författarinnans ursäkt för den
nuvarande ryska diktaturen: det påpekas att
det ryska folket före 1917 inte hade haft någon
egentlig erfarenhet av de fri- och rättigheter
som kännetecknar Västerlandet. Men 1917 kom
ju chansen att få sådana rättigheter! Att
ryssarna inte fick ta den berodde tydligen på att
bolsjevikerna visste, att folkets stora massa var
dem emot.
Det orimliga perspektiv författarinnan
anlägger på bolsjevikregimen bör dock inte få
skymma bort de mängder av nyttiga och
värdefulla uppgifter om rysk historia, ekonomi och
politik som hennes bok innehåller.
Den amerikanske generalen Walter Bedell
Smith var ambassadör i Moskva från 1946 till
1949 och redogör nu i en välskriven volym
för sina intryck av Sovjetunionen. Smiths
personlighetstyp har ingenting av det som vi
brukar associera med militärer eller diplomater.
Hans omätliga nyfikenhet för snarare tanken
till en ovanligt klarögd, påpasslig och
omdömesgill journalist. Men Smith har också läst
rysk historia och citerar långa stycken ur
amerikanska ministerrapporter från
Sankt-Peters-burg på 1850-talet — som återigen erinrar oss
om att mycket har förblivit sig likt i det gamla
Ryssland. Men det är nu det ”nya” Ryssland
som är Smiths ämne, och man bör göra klart
för sig att han som chef för en
stormaktsambas-sad i Moskva under tre år har haft alldeles
speciellt goda möjligheter att studera detta
land. Vad Smith anför om den ryska
polisstatens funktionssätt, om industri och
jordbruk, om kulturen och utrensningen och om
männen i Kreml har därför ett ojämförligt
värde. Men författaren ger oss även god
upplysning om de storpolitiska förhandlingar som
han själv deltog i under sin Moskvatid, främst
utrikesministerkonferensen där 1947 och
västmakternas försök att avvärja Berlinblockaden
följande år.
Smiths grepp på sitt ämne präglas av kritisk
skärpa och frånvaro av önsketänkande. Han
anser att den bolsjevikiska regimens ledande
män, samlade kring Stalin i politbyrån, kan
sin konst utan och innan och att de skall visa
sig i stånd att fullfölja värvet även efter
mästarens död. Han tror inte att folket i högre grad
eftersträvar medborgarfrihet, helt enkelt
därför att det inte vet vad denna innebär. Han
uttalar sig slutligen diplomatiskt om
möjligheterna till fortsatt fred: han tror att bolsjevik-
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
