Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Harry Schein: Om film och filmkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY SCHEIN
miljö, att dess specifika vansinnigheter, i sig
själva ointressanta, upphöjes till en högre
dignitet genom att motsvara allmängiltiga sociala
och mentala strömningar av allra största
intresse. Kracauer visade t. ex. i ”From Caligari
to Hitler” parallelliteten mellan den tyska
filmen och det tyska riket, hur med andra ord
en skarpsinnig socialpsykolog kunde skönja
framtidens hitlerrike bakom de tyska
filmernas auktoritetskonflikter, naturmysticism och
ragnaröksromantik.
Det vore naivt att försöka övertyga de
maktägande filmherrarna om filmmediets sociala
och konstnärliga utvecklingsmöjligheter, om
ett för dem (och kanske inte bara för dem)
metafysiskt ansvar. Det är samhällets, dvs. i
sista hand filmpublikens sak att jämna vägen
för filmen.
Därmed menas inte att man skall lätta trycket
på filmbolagen. Tvärtom, det bör i stället
koncentreras på mera tacksamma punkter, till
fromma för social och psykologisk hederlighet,
för utveckling och raffinemang av den tekniska
bearbetningen, för en bättre planerad
produktion, för frihet för filmvirtuoserna och
filmrealisterna — och filmkonstnärerna, för
verkligt rolig underhållning, för något mera
intelligens. Det förutsätter också att filmens
arbetare i större utsträckning tar vara på den frihet
de har och i de sjöbergska obevakade
ögonblicken och överraskande detaljerna, gärna
inom den mest ovärdiga ram, visar att film
inte är men kan bli konst, att den, för att
travestera Artur Lundkvists syn på lyrik, en
vacker dag kan visa oss möjligheterna som
verklighet och överbrygga avståndet mellan
vad som är och vad vi kan föreställa oss. Att
den skall ge en bild av den ständigt oavgjorda
kampen mellan verklighet och dröm, mellan
människa och kosmos. Att den kan fylla
konstens djupaste funktion genom att ständigt
utvidga vår fantasis yttersta gränser.
395
”Touché!” Teckning av James Thurber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
