Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Goethe: Lidelsens trilogi. I svensk tolkning av Anders Österling - II. Elegi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE
Står då ej världen åter? Ha ej bergen
med helig skugga krönts i sina hallar?
Mognar ej skörden? Är den gröna färgen
ej vin som rankar sig längs flodens vallar?
Välver sig ej det övervärldsligt stora,
vars former sig i formlöshet förlora?
Hur lätt och sirlig, hur serafiskt danad
framsvävar där ur mulna skyars chor,
slank som hon själv, mot blåa etern anad,
en doftig bild av idel ljusa flor!
Så såg du henne i den glada dansen,
den allra vänaste i ungmökransen.
Men varför ögonblickets luftsyn fånga?
Tillbaka till ditt hjärta! Blott därinne
hon lever själv, och växlande i många
gestalter där du henne hellre finne!
Bild efter bild — i tusental de strömma,
men kärast en, som aldrig du skall glömma.
Hur först hon mötte mig vid trädgårdsgrinden
och sedan stegvis höljde mig i lycka
och efter sista kyssen, snabb som vinden,
hann ännu en på mina läppar trycka.
Det trogna hjärtat skall i eldskrift bära
så klar, så livfull bilden av den kära.
Det hjärtat, murfast inom höga tinnar
på en gång henne och sig själv bevarar;
med fröjd sin egen styrka det besinnar
för hennes skull, när hon sig uppenbarar;
i kära skrankor blott mer oinskränkt
det slår av tacksamhet för allt hon skänkt.
Om dess behov att älska, dess förmåga
till kärlek någonsin brann ut och släcktes,
strax hoppets lust att åter frejdigt våga
beslut och handlingar ur askan väcktes.
Vad älskog hos en älskande har kunnat
besjäla, blev mig älskligast förunnat.
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
