Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Goethe: Lidelsens trilogi. I svensk tolkning av Anders Österling - II. Elegi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIDELSENS TRILOGI
Just genom henne! — Hur det stumma tvånget
insnörde hjärtat med sin ångeststämning;
av skräckfantomer var mitt öga fånget
i öde rymd av tomhet och beklämning.
Nu åter hoppets milda sol jag prisar,
när på den kända tröskeln hon sig visar.
Guds frid, som eder saliggör i tiden
mer än förnuftet — enligt skriftens lära —
vill jag förlikna vid den ljusa friden,
då den högt älskade är helt oss nära:
då vilar hjärtat; ingenting kan störa
den djupa meningen att sammanhöra.
En trängtan böljar i vårt bröst — att låta
sig helt ge hän och fritt sig överlämna
till något högre, renare, vars gåta
vi ödmjukt närma oss, men aldrig nämna.
Det kalla vi: att vara from! — En strimma
av sådan sällhet får ock jag förnimma.
För hennes åsyn som för solens makter,
för hennes anda som för vårens brisar
försmälta djupt i undandolda trakter
den sista själviskhetens vinterisar.
All egennytta eller maktåstundan
vid hennes ankomst viker skamset undan.
Hon tycks mig säga: ”Livet är en gåva
som, stund för stund, blir oss i vänskap bjuden.
Gårdagen kunde ingen visshet lova,
och morgondagens kunskap är förbjuden.
Om aftonen ibland fick mig att rysa —
den sol som sjönk, såg än min glädje lysa.
Gör du som jag och blicka käckt förbunden
mot ögonblicket! Aldrig undanskjuta!
Möt raskt och levande, med tillit stunden,
gjord att i handling och med glädje njuta!
Var allt i nuet, såsom barnet plägar,
så är du allt och vandrar segervägar!”
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
