Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Goethe: Lidelsens trilogi. I svensk tolkning av Anders Österling - II. Elegi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE
Så kan du tala, måste jag väl svara.
En gud har ögonblickets gunst dig givit,
och den som kommer i din närhet bara,
har ögonblickligt ödets gunstling blivit.
Vai’ vink om avsked måste mig förfära.
Vad hjälper mig din höga vishetslära?
Nu är jag fjärran. Den minut som skrider,
hur fylla den? Vad har jag där att skörda?
Den bjuder verksamhet för andra tider,
men tynger blott. Jag måste fly min börda.
Olidlig längtan varje steg försvårar,
och det finns ingen annan råd än tårar.
Så rinnen hejdlöst som för länge sedan!
Men intet kan den inre glöden dämpa.
Hur våldsamt sliter det i bröstet redan,
där död och liv om herraväldet kämpa!
Väl kunde kroppens kval av örter lindras,
men andens vilja och beslut förhindras.
Den fattar intet, känner blott förlusten.
An hennes bild den tusenfaldigt målar,
nu tveksamt skymtande, nu bleknat brusten,
nu åter tydliggjord i rena strålar.
I växelspel som ebb och flod vid stranden
det går och kommer, utan tröst för anden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
