Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Paul Bowles: Episod i fjärran. Novell. Översättning av Mårten Edlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPISOD I FJÄRRAN
planlöst omkring på gården och i rummen som
vette ut mot den. Det fanns ingen där. I ett
rum hängde en almanacka på väggen.
Professorn betraktade den nervöst, likt en hund som
iakttar en fluga framför nosen. På det vita
papperet fanns det svarta tecken som åstadkom
ljud inom honom. Han hörde dem: ”Grande
Epicerie du Sahel. Juin. Lundi, Mardi,
Mer-credi..
De små bläcktecken av vilka en symfoni
består kan ha tillkommit för länge sedan, men
när de fullföljs i ljud blir de nära och mäktiga.
Så började en sorts förnimmelsemusik spela
inom professorn. Den tilltog i styrka då han
såg på lermuren och han fick en känsla av att
han framförde något som hade skrivits åt
honom för länge sedan. Han fick lust att gråta,
han fick lust att storma genom det lilla huset
och slå omkull och krossa de få bräckliga
föremålen. Han kom inte längre än till denna enda
överväldigande önskan. Med så höga vrål han
kunde frambringa angrep han så huset och
dess inventarier. Sedan angrep han porten ut
mot gatan som stod emot en stund och till slut
gick sönder. Han klev igenom öppningen som
bildats av bräderna han hade slitit isär, och
fortfarande under höga vrål och med armarna
fäktande i luften för att åstadkomma så mycket
skrammel som möjligt, började han galoppera
längs den tysta gatan mot stadsporten. Ett par
människor såg på honom med stor nyfikenhet.
Då han kom förbi garaget, sista byggnaden
före det höga portvalvet som ramade in öknen
där bortom, fick en fransk soldat syn på
honom. ”Tiens”, sa denne för sig själv ”en
helig galning.”
Det gick mot solnedgång. Professorn sprang
genom portvalvet, vände ansiktet mot den röda
himmeln och började trava längs Piste d’in
Salah, rakt in i den nedgående solen. Från
garaget slängde soldaten i väg ett slumpskott
efter honom. Kulan visslade farligt nära
professorns huvud och hans tjut steg till harmsen
klagan medan han fäktade med armarna ännu
vildare och skuttade högt upp i luften för varje
steg i ett utbrott av skräck.
Soldaten stod en stund och betraktade leende
den skuttande gestalten som blev allt mindre
i det annalkande kvällsmörkret medan skramlet
från plåtbitarna ingick som en del i den stora
tystnaden där utanför stadsporten.
Garageväggen han lutade sig emot gav fortfarande ifrån
sig värme som lämnats kvar där av solen, men
månkylan började redan förnimmas i luften.
Översättning av Mårten Edlund
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
