Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Thomas Mann: Min tid. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN TID
kontinentala hegemoni under Bismarck och
uppblomstringen av det brittiska imperiet
under Victoria och nästan samtidigt därmed
ha personligen bevittnat den intellektuella
upplösningen av de borgerliga livsnormerna över
hela Europa; vidare 1914 års katastrof, åtföljd
av Amerikas inträde i världspolitiken och det
tyska kejsardömets fall; den moraliska
atmosfärens fullständiga förändring under det första
världskrigets fyra blodiga år; den ryska
revolutionen; uppkomsten av fascismen i Italien
och nationalsocialismen i Tyskland; styggelsen
Hitler; förbundet mellan öster och väster mot
honom; det vunna kriget och den på nytt
förlorade freden — om, säger jag, dessa yttre
dramatiska händelser bör räcka för ett
människoliv och kvantitativt sett mycket väl kan
jämföras med Goethes upplevelser, så vill jag
inte garantera att inte våra små — om de
överhuvudtaget tillåts växa upp av en teknik som
löper amok — på sin ålderdom kan skryta med
att ha upplevat helt andra omvälvningar och
sensationella förändringar i världen än en som
nu fyller sjuttiofem år.
Det unnar jag dem. Vi skall, som det står i
en gammal tysk julsång, inte avundsjukt titta
på varandras julklappar och skryta med hur
fina de är. Varje generation kommer att få sin
del. Dock måste jag konstatera en fördel som
1875 års man kan göra anspråk på gentemot
1914 års eller ännu yngre: det är ingen liten
sak att ha tillhört det sista kvartsseklet av
1800-talet — ett stort århundrade —
borgerlighetens slutepok, den liberala tidsåldern, levat
i dess värld, andats dess luft. Denna fördel —
en fördel i bildningsavseende — kanske
huvudsakligen ligger i att den människa vars livsmått
omfattar två epoker upplever historiens
kontinuitet och jämnhet. Ty jämnt och inte abrupt
utvecklas historien och i varje anden régime
ligger det nya i frö och är under andlig
utformning.
Det var knappast så i min barndom som
belystes av det nybildade Tyska rikets första
strålglans, en strålglans som på sin höj d
fläckades något genom Mammons inflytande, det
”Buddenbrooks” författare. Thomas Mann vid
seklets början
franska guldskadeståndet, grundertidens
skam-daler. Vem anade något om den mask som
frätte inne i den lysande frukten? Vilken av
oss hade förutsättningar att förstå vad George
Sand 1876 skrev till Flaubert: ”Tysklands
seger är inledningen till dess moraliska
dege-neration, och sådana maktskapelser som
Bismarck med list och våld har åstadkommit, som
är inriktade på det materiella och brister i
vördnad för mänskligheten, är kolosser på
ler-fötter”? Skrämmande profetiskt fortsatte
brevet med att teckna bilden av den fläckade fana
som Tyskland, triumferande och med ryggen
vänd åt idealen, höljde sig i och som blev till
en liksvepning. Orden skulle, om de hade nått
våra öron, endast ha uppfattats som en
nederlagets röst. I den mån vi överhuvudtaget
reflekterade över allmänna angelägenheter tänkte vi
att Vår Herre hade gjort storverk med oss med
hjälp av den man — i det uppskrämda
Europas ögon en blandning av brutalitet och
raffinemang -—• som regerade Tyskland med en-
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
