Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Thomas Mann: Min tid. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN TID
ett slags av volanger överflödande
specialtoalett som de sköna av 1880 använde när de
gick i vattnet och som även i vått tillstånd
bevarade den yttersta diskretion.
Med flor och spetsprydd parasoll till skydd
för hyn satt de rika borgardamerna bekvämt
tillbakalutade i sina ekipage; det mode som
föreskriver sportig solbränna låg ännu fjärran,
vintersäsongen i fjällen var helt okänd och
praktiskt taget okända var även alla former av
sport, med undantag av det sedesamma
krocket-spelet i trädgården. Vi barn fick i trista
gymnastiksalar idka en ryslig redskapsgymnastik, ett
arv från fader Jahn och invalidterapin efter
de napoleonska krigen. Vi gymnastiserade
visserligen i skjortärmarna men — det låter
otroligt — med stärkkragar och helst stärkta
skjortbröst under ledning av en
gymnastiklärare med rött skägg, pincenez och fyllbas.
Sporten är spritens fiende, den fosterländska
gymnastiken var liksom studentkårsystemet
ideologiskt knuten till den tyska ölfyllan.
Min tid — vad hände inte allt i min tid!
Hästspårvagnarna rullade pinglande på gatorna
och jag minns fortfarande hur den sista av
dem flaggsmyckad drogs in i sitt mausoleum
sedan alla linjerna hade elektrifierats.
Övergången från fotogenlampan via gaslågan som
utgjorde scenens rampbelysning, den
vitglödande gasstrumpan fram till det elektriska
ljuset — den var jag vittne till. De första
telefonapparaterna uppträdde på storköpmännens
kontor, även om de dröjde i bostäderna.
Cykeln, i Europa kallad velociped, uppträdde,
först som ett groteskt högt hjul där den åkande
satt som en apa på kamelryggen, sedan i den
låga engelska typen, hos oss kallad ”safety”.
Safety! Det var tidens engelska lösen. Den
borgerliga säkerheten och dess liberalism var
engelska. Kontinenten vilade i skuggan av det
brittiska imperiet och i dess skydd.
Safety och ”förmyndarsäkra placeringar”
var tidens kännetecken, min ungdomstids
skenbart orubbliga livsgrund. Men denna grund
frättes, angreps och ifrågasattes utan
genom-snittsborgarens vetskap av en antiliberalt re-
Författaren till ”Bergtagen”. Thoman Mann 1920
volutionär eller nykonservativ strömning, en i
ny kostymering uppträdande ungdom vars
uppfattning av livet radikalt skilde sig från deras
fäders. Det var ett uppror mot ”finrummet”,
den borgerliga salongen, ett slags
frilufts-hygien med bohemartade drag som här tog sig
uttryck. Men det fanns ett annat bohemliv, ett
konstnärligt och litterärt sådant som smakade
mer av hasjisj och parfymerade cigarretter än
av sundhet och frisk luft; ordet ”dekadans”
som Nietzsche med sådan psykologisk
virtuositet hade bollat med upptogs i tidens
intellektuella jargong; en numera glömd tysk
sedeskildring från den tiden hette rentav ”Roman
aus der Décadence”; en trött estetiserande
övermognad och upplösning gav färg och
motiv åt lyriken från Hofmannsthal till Trakl, och
oavsett den egentliga betydelsen av slagordet
fin de siécle som höll sitt segertåg i Europa
— nykatolicism, satanism, brott mot anden,
ett överförfinat nervrus i upplösningstillstånd
— var det en formel för slutackordet, en
hypermodern och en smula narraktig formel för
3 BLM 1950 VI
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
